Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en liden krans med fra urtepotterne i pigekammeret.
«Det er saa usselt», sa hun; «men det er
vintertid.» Vi la kransen paa fars bryst. Anne
Serinne strøg med sin ru haand over hans høie
pande: «Han som er husbond over os alle, være
far naadig, saa visst som far var en god husbond
mod meg.»
Men da kyssed mor hende.
Anne Serinne blev staaende længe og se
paa ham som laa der festlig smykket af kjærlige
hænder. Saa sa hun stille og troværdig: «En
ting skal vi takke Vorherre for, madam: at far
fik dø paa landjorden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
