Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Torfmossarnas sammansättning och utvecklingshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DERAS SAMMANSÄTTNING OCH UTVECKLINGSHISTORIA 11
förhållanden som de nuvarande ej i beräknelig tid kunna
klädas med skog.
Kärren. Antalet växtarter i denna formationsserie är
betydligt högre än i mossarna. De förekomma äfven i
mycket mer sammansatta förbindelser med hvarandra,
hvadan mängden af formationer blir större och deras
utvecklingshistoriska samband svårare att utreda.
Hufvudmassan af växterna tillhöra halfgräsen (särskilt släktena
Carex och Eriophorum). Denna formationsserie brukar
äfven kallas lågmossar och användes i sitt naturliga
tillstånd på grund af sin täta gräsmatta i stor
utsträckning som slåttermark.
Starrkärr är ett gemensamt namn för sådana
slåtterängar med rikliga-ymniga starrgräs och mer eller mindre
tät Amblystegium-matta i bottenskiktet. Bland de viktigare
beståndsbildande starrarterna märkas flaskstarren (Carex
ampullacea) och bunkestarren (Carex stricta).
Agkärr. I vissa delar af södra Svärge växer en
kärrväxt, som man kallar agen (Cladium Mariscus). Det
är ett halfannan meter högt, mycket styft halfgräs, hvars
blad äro försedda med tätställda och skarpa taggar. På
Gotlands myrar uppträdde den före de nutida omfattande
utdikningarna mycket allmänt i stora bestånd. Här
skördades den och användes som en mycket varaktig
takbeläggning på logar, lador och andra uthus.
Löfkärr. YXtterst långsamt inkomma träd på kärrens
yta och afsluta torfbildningen. Ofta föregås de af buskar
t. ex. pors (Myrica Gale) och brakved (Rhamnus
Frangula). Det är både barr- och löfträd, som uppträda.
Al och björk äro dock i allmänhet vanligast, och då
dessa slutit sig, har man löfkärret färdigt. I dess
underväxt brukar granen skjuta upp och formationen långsamt
utvecklas till granskog.
Om de tidrymder, som erfordras för dylika föränd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
