Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Torfmoss-jordarternas kemiska och fysiska egenskaper samt några härmed i samband stående användningssätt i det praktiska lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 VÅRA TORFMOSSAR
gödsling med näringssalter (kainit, thomasslagg,
superfosfat o. s. v.) äro därför af vikt för en rationel
torfmossekultur. *
På det stora hela taget äro kärren vida lämpligare
som åkerjord än mossarna. Båda behöfva förses med kali
och fosfor, men kärren behöfva sällan kväfve och kalk i
den mängd, som kräfves för att bringa mossarna i
växkraftigt skick.
Dy och torf användas i stor utsträckning som
jordförbättringsmedel på sandjord, hvars mylltäcke behöfver
ökas till kvantitet och kväfvehalt. Innan de kunna köras
ut på åkern, böra de dock ligga en tid komposterade.
Torfoens förmåga att kunna uppsuga vattten, såväl
flytande som gasformigt, är i allmänhet ganska stor.
Af alla torfarter har hvitmosstorfven den största
förmågan att upptaga vätskor och gaser. Vi erinra oss
hvitmossornas egendomliga tunnväggiga celler, försedda med
porer och väggförtjockningar, på grund hvaraf de kunna
uppsuga vatten till en kvantitet, som vida öfverträffar
mossans vikt i lufttorrt tillstånd.
Torfströ och tornfmull äro namn på torfpulfver, som
användes att uppsuga gödselvatten, urin och illaluktande
gaser. Det bästa och mästa torfströet fås af hvitmosstorf,
som ju mer än andra torfarter kan uppsuga vätskor och
gaser. Sådant torfströ är ett utmärkt desinfektionsmedel
och spelar i landthushållningen en viktig roll såsom
tillvaratagare af kvåfve, som annars skulle gå förlorat.
Dy är ofta starkt kväfvehaltig. Dess härpå grundade
betydelse som jordförbättringsmedel är redan omnämd.
Vissa arter användas som bränntorf. Vid torkning
sammandrager den sig starkt.
Gyttja är vanligen mera näringsfattig, men kan efter
sjösänkningar bilda en medelmåttig åkerjord. I sin renaste
. Jmfr Verdandis småskrifter n:o 39: G. Berglund,
Konstgjorda gödselämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
