Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Torfmossarnas bidrag till kännedom om forna tiders natur, växt- och djurlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 VÅRA TORFMOSSAR
Vid denna landisens afsmältning veta vi att ett vidsträckt
ishaf svallade vida öfver det svenska låglandet.
Ishafstiden utmärker sig sålunda för en glacial flora. Och denna
tid härskade länge hos oss. Innan Ancylussjön uppkom,
hann landet att långsamt höja sig ganska betydligt, och
lämningar af glaciala landväxter finner man långt ute på
den mark, som en gång varit det gamla ishafvets botten.
Denna glaciala flora följde med den afsmältande isen
upp mot norr och mot fjällen. Söderut blef den
undanträngd af sydligare, tempererade former, nämligen
skogsträden med den vegetation, som följde dem i spåren, och
hvarom vi strax skola tala. Men fullständig blef ej denna
undanträngning. Vissa arter äga högfjällen och de arktiska
trakterna gemensamma med låglandet, t. ex. ej så få af
ängarnas, skogarnas och försumpningarnas gräs, örter och
mossor, och de hafva sålunda alltsedan ishafstiden, då de
kommo in, kunnat fortlefva hos oss. De egentliga s. k.
»fjällväxterna» dogo däremot i det närmaste ut på
låglandet. Dock, liksom då en folkstam undantränger en
annan, den gamla stammen kan hålla sig kvar i
obetydliga kolonier på de mäst ogästvänliga, otillgängliga
trakterna, hvilka försmås af inkräktarna, anträffas
understundom på vissa platser, t. ex. på kärr och mossar enstaka
fjällväxter. De äro som »lefvande fossil», hvilka likaväl
som de värkliga glaciala fossilen vittna om den nordiska
växtvärld, som här en gång varit allenarådande.
I vår nuvarande vegetation ordna sig ju växterna
efter sitt värmebehof och andra fordringar, som de ställa
på klimatet, i vissa geografiska regioner. Träden och
skogarna höra, som nämt är, ej till den glaciala växtligheten.
De yttersta förposter, som de sända upp mot fjällen,
utgöras af glasbjörk (Betula odorata). I låga, knotiga
exemplar är det den, som mot de arktiska trakterna och
fjällregionen bildar den s. k. trädgränsen. Denna
björkregion utgör en jämförelsevis smal gördel ofvan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
