Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är rama sanningen, bedyrade Niklas.
Länsmannen började förstå, att torparknatten trodde
på, vad han sagt, och för att nu fördriva tiden och göra
resan så angenäm som möjligt, beslöt han sig för att
behandla honom litet hänsynsfullt.
— Niklas har då, som sagt, sett den där ohäringen?
sade han saktmodigt och gjorde målet så brett som
möjligt för att inge mera förtroende.
— Hm ... ja . . . Joho, det har jag.
— Nå, då kan väl Nildas, som är hållen såsom
sanningsenlig karl, berätta litet om det äventyret.
— Hä, ja, nog kan jag det, fastän det är en god slunk
av år, sedan det hände.
Niklas klarade strupen, lika allvarsamt, som hade det
gällt att ta upp en psalm i kyrkan, drog åt sig tömlänkarna,
så att inte märren skulle få dem under svansen, ty då ville
den rackarn både blöta och slå, och så började han:
— Det var så här på höstsidan, kanske något tidigare,
än det är nu; så där vid mickelmässan möjligen . . . Lövet
hade frusit bort, ty kylan kom ganska tidigt och gjorde
illa det året, men på eken, vi sågo nyss, satt det lika envist
fast, som det gör i denna dag. Det är ett tecken från gud
fader, att en ska ta sig till vara för att vidröra slika trän . . .
Det hade, som sagt, varit en kylig och bitande
septemberhöst, men nu i oktober var det ljumt i luften, och
solstrålarna riktigt smekte en. Det var samma ljuva
sol ända framåt jultiden.
Jag var ute och åkte, jag var nånstans här i trakten,
fast jag nu inte minns, var det var, för det är snart en tjugu
år sedan. Det var likadant här på den tiden, som det är
nu, och den gula eken stod lika gul och prasslade och
fräste . . . Det började skymma på, tror jag. Jag kommer
ihåg, att jag satt och gnolte på en gammal trall, när jag
for förbi. Har man inte sökt slita sådant löv från grenarna?
frågar kumsarjen. Jo, men det sitter, som det vore
limmat, det är säkert.
Nå, det var i skymningen. . . Hyss, var det inget
bakefter oss? — nej, för all del, jag bara tänker på, hur
det var då ... jo, då var det någonting, det tassade liksom
en käring i listskor, och när jag vände mig om, fick jag
se en otäck tingest komma rullande bakefter . . .
— Rullande?
— Jaha, just så ja. Har en inte sett lindormen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
