Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjulormen, så vet en heller inte, hur den ter sig i verkligheten.
Det finns folk, som kallar honom hjulormen, så det är
inte bara jag, för när han blir förbannad, biter han sig i
stjärten och snurrar i väg som en nystvinda, och det går
fort som fy fanken . . . inte ens tåget kan hinna i fatt
honom. Det går som vinden, så fort bär det i väg. Gud
nåde den stackare, som råkar ut för honom, när han är i
farten.
Niklas tystnade, och länsmannen satt och funderade
litet.
— Nå, hur gick det för dig, när du hade hjulormen
efter dig? sporde han.
— Mja, inte var jag rädd, förstås, fastän det höll på
att gå åt helsike, för han kom trillande på landsvägen
efter mig. Men så fick han ett annat ärende och hoppade
över gärdesgården. Han varsnade mig inte . . .
Länsmannen sporde vidare:
— Nå, varför skall odjuret just ligga under slika
ekträn?
— Mja, di ska väl nånstans ligga.
Det var tyst en liten stund, och båda sutto och
funderade. Men så for återigen nyfikenheten i
kronobefallningsmannen.
— Niklas har väl sett åtskilliga andra sådana figurer
annanstans också?
Torparen kuttrade ett kort och torrt skratt.
— Hä, hä! Jag har mycket främmande hemma i
lagårn, ska jag säga. Jag går inte många steg, utan att ha
känning av slika. Det går ingen dag, utan att jag både hör
och ser. Strax kommer vi fram till Slantbacken, där en
myling har bott sedan — ja, jag vet inte, hur länge —
och hemma finns det gott om rå . . .
Niklas tystnade och började lirka åt sig tömlänkarna,
som märren åter fått fatt i; länsmannen satt tyst, liksom
begrundande. Plötsligt flög ett brett leende över hans
jovialiska drag ... Så tog han på sig en allvarsam min,
högg på en gång torparen i krävan och röt, så det gav eko
vida ikring:
— Du sitter ju och ljuger med berått mod för mig,
din djäkla torparbasse! Jag för dig direkt till häktet,
om du inte tar tillbaka!
Niklas vart vit som en liksvepning i ansiktet. Han
vart stel som vax i ögonen, och utan att blinka satt han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
