Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granåsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tills han nådde den höga strandknallen, bredvid vilken det
starka strömdraget till åmynningen strök fram. Han
stannade och funderade, medan mörkret tilltog. Hela hans
förflutna liv drog förbi honom.
— Det är allt fullkomnat, mumlade han sakta.
Så fortsatte han framåt.
*
Dagen därpå flöt liket upp nere vid dammluckorna till
kvarnen. Patronen, med inspektoren i sällskap, kom
händelsevis förbi, när mjölnardrängarna voro i färd med
att hala upp kroppen på det torra. Allesamman stodo
tysta inför döden. De båda herremännen, med händerna
i kors på ryggen och käpparna dinglande fram och åter,
gingo utan ett ord därifrån. Först framme vid
mangårdsbyggnaden vände sig patronen om, liksom hade han hört
någonting bakefter sig, och muttrade halvhögt:
— Gud vet, vad som rör sig i en gammal torpares
hjärna . . .
Inspektoren skruvade på sig oroligt. Han tyckte
nästan, att han var skyldig att säga något, men stundens
allvar gjorde, att han inte visste, vad som var rådligast
att draga till med. Han visste inte riktigt, var han hade
husbonden.
— Man har ju, förstås, hört talas om folk, som vuxit
fast vid hus och hem, gamla tider och seder, mumlade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
