Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1384
dagen lang og glane, som i februar, da Rasmus
så ham første gangen.
Han får ordren og nikker.
«Kona var innom kontoret igår, hun fortalte.
han har solgt. Håper han har fått fin pris — for
ongene er sgu fine, Torsen! Ja, dere kan da gå
nærmere og se på dyra, dem er bare så måtelig
sky, nå,»
En by med svarte rever ...
De to unge står ved nettingen og ser inn gjen-
nem rekken av småhus i de avdelte ståltrådrum-
mene. Etsteds tumler lubne, mørke hvalper sig i
lek; ellers er det flest store dyr ute, hanner, som
glir sin lydløse gang langs de klare trådveggene,
sleper den hvittippede halen, stikker den spisse,
våte snuten mot jorden. De nærmeste stanser op
og stirrer på de fremmede med blankt og skin-
nende blikk.
«Å se på de yndige ungene,» hvisker Johanne.
«Ja, dem er fine nok,» svarer bonden. «Men
dem tar på nerven, frøken, både før og efter dem
kommer til.»
«Hvorfor det da?» spør Johanne og ser op på
mannen. Rasmus blir rød.
Saklig forklarer vokteren om sitt arbeide — om
dagene i tårnet under parringen; gjelder å holde
regnskap med dem, notere tiden og nummeret.
«Men ikke alle liker kjerringen sin,» småler han og
peker — «hun der går barnløs, han vilde ikke se
på a, å godt jeg stelte men.»
Johanne bøier hodet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
