Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kerärtor och bondbönor, äfVen sådana rariteter som
meloner, rädisor, gurkor, turska och bruna bönor
m. m.
All denna herrlighet utgjorde äfven en riktig
ögonfägnad för Tórne och hans hustru mor Stina,
samt deras ende son Pelle.
Men äfven för ortens öfrige innebyggare utgjorde
den en källa till trefnad, och ingen söndag gick
förbi som icke tjogtals personer kommo dit för att
språka bort en stund. Om det då någon gång
hände, att de fingo några blommor och litet salvia,
så voro de så innerligt förnöjda och belåtna.
Mest belåten var dock Törne sjelf. Han vandrade
omkring och förevisade med sjelfförnöjd min
allting och aldrig kunde någon vara gladare och belåtnare
med sin verld än han var då han hörde
åskådarnes utrop af beundran eller emottog deras
beröm. Han kände sig vid sådana tillfällen riktigt
stolt i själen, hvilket säkerligen ingen menniska lär
förtänka honom, då man får höra att han ursprungligen
varit en fattig torpareson och endast genom
träget arbete och flitigt sjelfstudium förvärfvat sig
alltsammans, såväl konsten i sitt yrke som sjelfva
trädgården.
Törne var dock ingalunda högmodig öfver det
han egde. Han visste mer än väl att han ingenting
kunnat uträtta om icke Gud bistått honom
och att han derför borde gifva honom allena äran,
men han kände sig stolt öfver att hafva gått fram
genom, arbete. Det var således en glädje öfver
arbetets seger han kände; ett förhållande som fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
