Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom redligt bemödande nog skulle lyckas bli det,
men jag ville blott säga, att, ifall Gud annorlunda
beslutade, du derföre icke skulle gå mindre nöjd
till ditt arbete. Arbetet är menniskans högsta goda
och ingen bör försumma det hurudan ställning hon
än har. När jag var i din ålder tänkte äfven jag
på en annan framtid än den jag nu har, men så
lärde jag mig att arbeta och vara nöjd och — Gud
styrde allt till det bästa. Många ha’ det visserligen
bättre än jag, men få äro nöjdare med sin lott.
Törne tystnade. En lång stund satt han liksom
försänkt i djupa tankar. Slutligen såg han upp,
drog ett långt rökmoln ur pipan och fortfor:
— Visste jag att det lände dig till någon
fromma, så kunde jag väl skicka dig till Ultuna,
ty så pass pengar har jag sparat ihop, som behöfdes
dertill. Men jag vill inte göra dig till någon
förnäm dagdrifvare. Skulle Gud förläna dig framgång
och gifva dig rikedom, så glöm icke att arbetet
är det bästa kapital, ja, sjelfva kapitalets moder
och att äfven de största rikedomar kunna slösas
bort i lat mans hand, då deremot den flitige kan
skaffa sig förmögenhet eller åtminstone oberoende
genom sitt arbete. Jag har sjelf sett att det ej äy
omöjligt. Som gosse i verlden disputerade jag en
gång härom med riksdagsman i Aspö, hvilken var
jemnårig med mig och under hvars fader min far
var torpare. Han skröt öfver sin fars pengar, ty
han trodde att penningen var det högsta goda och
att ingen framgång kunde gifvas i verlden utan den.
Jag deremot påstod att jag nog skulle arbeta mig
till oberoende och lycka fast jag inga penningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
