Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visserligen tyckte Peter Hane, att det var
försmädligt att så der »få afsked på grått papper», men
han tröstade sig dermed, att han egde sin lilla
gård ograverad och dertill ett lagom stort
kapital penningar i Kalmar sparbank att lefva på till
döddagar. Och denna gård skötte gubben
sedermera så ifrigt, att den gaf honom dubbelt
emot förut. Att han litet emellanåt tog sig en
tår på tand, det brydde ingen sig om, aldra helst
som han aldrig gjorde någon menniska för när,
utan vid dylika tillfällen mest gick för sig sjelf.
Den af socknens ungdom uppförda
äreporten, smyckad med guirlander af blommor och
grönt, glänste i solskenet och de många
vimplarne fladdrade så lekfullt för den lätta vinden,
som ändock icke hade nog friskhet och styrka
att tillfylles gifva svalka åt de på och omkring
kyrkplatsen församlade menniskorna och djuren.
Välmående gubbar och gummor torkade sig
ideligen i de skinande ansigtena; hästarne stodo med
hängande hufvud och endast nosade på det
nästan ljumma, för dem framsatta dricksvattnet, och
längs dikesrenarne lågo hundarne flämtande med
tungorna hängande ur gapen. Sjelfva
småpojkarne, som annars ej pläga så lätt tröttna när det
gäller lekar och språng, höllo sig nu stilla, men
om det var den tryckande värmen eller stundens
högtidlighet, som hade denna inverkan på dem,
är ej så lätt att afgöra.
På skarpskytteliniens båda flyglar hade
folket mest skockat sig, för att kunna se så
mycket bättre, ty det var naturligt, menade man, att
kungen skulle gå fram och tala till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
