Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blickar han kastade omkring sig voro glada och
vänliga.
»Åh, är det kungen?» hviskade en
bondgumma till en annan; »han ser ju ut som en
vanlig menniska.»
»Ja, det må jag då säga», svarade den
andra gumman i samma hviskande ton, »nog kunde
han ha’ klädt sig litet bättre. Men hvem är den
der granne herrn som åker med honom? Det
trodde jag var kungen.»
»Äh, inte va’ de’ nå’nting att se», menade
en tredje; »en kung ska väl fara fram som en
kung, vet ja’.»
Sedan kung Karl talat några ord med
ortens förnämsta personer, hvilka tagit plats vid
äreporten, gick han rakt fram till fanjunkaren,
som stod rak och styf som en pinne framför
truppen.
»Hvad heter du?» sporde kungen raskt.
Peter Hane sade sitt namn.
»Hane,» eftersade kung Karl fundersamt.
»Hvilket regemente tillhör du?»
Nu stod gamle fanjunkaren der vackert.
Ehuru han på morgonen tagit både helan och
halfvan och till på köpet ett par bastanta
»knorrar» för att riktigt friska upp kuraget, öfverfölls
han likväl af en så våldsam skakning, att han
med möda kunde hålla sabeln. Han visste också
med sig sjelf att han begått ett straffvärdt brott,
då han, som blifvit afsatt och förbjuden att bära
regementets uniform, nu likväl bar den. Han
skulle i detta ögonblick velat gifva bra mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
