Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att få medfölja de små ångsluparne. Allt var
för henne så nytt; det brokiga djurgårdslifvet,
dansen i Haga, vimlet på alla vägar och
stigar — allt detta egde för den enkla landtflickan,
som aldrig förut sett större liflighet, än som var
rådande på marknaderna i Kalmar och vid
Gelebo, ett nära nog förtrollande behag, som
förhöjdes ännu mera, då non fick njuta deraf i
sällskap med den som hon höll mest af på jorden.
Vid hemkomsten var hon mera genomtrött än
hon på länge varit och hon sof derför hårdare
än någonsin förut.
Nära åtta dagar hade gått till ända innan
kungen blef så återstäld, att han kunde taga
emot besökande. Ändtligen förkunnade
Posttidningen, att han åter var frisk och att han till och
med för ett par dagar sedan varit inne i staden.
»I morgon resa vi ut till Ulriksdal», sade
derför Erik, då han en afton kom hem. »Jag
har talat med husbonden om saken och jag får
ledigt hela dagen.»
Följande natten tillbragte Anna vaken. Hon
försökte att sofva, men sömnen flydde från
hennes läger. Oron marterade henne till den grad,
att hon häftigt kastade sig af och an i sängen.
Hur skulle det gå? Skulle hon vara lugnare
nästa solnedgång än hon nu var?
Redan tidigt steg hon upp och började kläda
sig. Aldrig tillförene, icke ens till det
omförtäljda kungabesöket, hade hon lagt så stor vigt
på sin klädsel. Då Erik inkom och såg henne,
fager som en nyutsprucken ros, stå framför sig,
slöt han henne förtjust i sin famn och utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
