Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom många och stora fel, och detta gör man
ensidigt nog utan att tänka på, att en kung ju ej
är mera än en menniska, som antingen genom
födseln eller genom folkets val blifvit kallad att
vara en nations öfverhufvud. Men huru många
fel man än tillägger honom, skall han dock
alltid både i historien och i folkets medvetande
ihågkommas såsom en god menniska, en som
visste att lyssna till folkets behof och önskningar.
Sedan Anna slutat sin berättelse syntes kung
Karl en stund eftertänksam; slutligen sade han:
»Din far har visserligen svårt förgått sig,
men för din skull vill jag återgifva honom hans
grad och tillåtelsen att allt framgent bära sin
uniform.»
Anna var nära att af glädje falla till
konungens fötter. Hon visste knappt till sig, och hon
kunde ej i detta ögonblick finna ord för att
uttrycka den djupa tacksamhet hon kände.
Kungen såg hennes rörelse och fattade hennes hand.
»Se så, min ficka», sade han vänligt, »nu
kan du vara fullkomligt lugn. Kom i
öfvermorgon ut till Ulriksdal, och du skall få det papper
som berättigar din far att begagna både sin titel
och sin uniform.»
Hvem var nu glad om ej Anna. Hon visste
knappt hur hon kom ned till Erik, som, lutad
mot skorstenen, åsett hennes audiens hos kungen.
»Det har lyckats» utbrast hon och slog sina
armar om hans hals. »Gud vare lof, Erik, det
har lyckats.»
Derpå omtalade hon fullständigt hela sitt
samtal med kungen. Ljust och gladt blef det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
