Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag kan inte», klagade Anna och började
gråta. »Nej far, jag kan inte.»
»Åh, prat! Kan du inte? Det är väl alls
inte svårt.»
»Kanske att vi ska’ vänta tills i morgon,»
sade Nils.
»I morgon, hvarför då?»
»Jo, jag tänker som så, att eftersom det är
eder födelsedag i morgon, så — — —.»
»Ja minsan, det har jag alldeles glömt bort;
Javisst! I morgon klockan ett fyller jag jemt
sextio är. Håhå ja mej, har jag lefvat med i
verlden så länge? Det är allt en lång tid.»
Under det fanjunkaren och hans föreslagne
måg afhandlade det vigtiga steg som snart skulle
tagas, hade Anna smugit sig ut. Långsamt
vandrade hon fram mot kyrkan och gick in på
kyrkogården, der hon satte sig på modrens graf,
den hon alltid ansade så att den var en af de
vackraste i hela denna de dödas stad.
Det kändes så tungt i bröstet att hon knappt
kunde andas, Hvad skulle hon nu taga sig till?
Allt omkring henne såg så mörkt och
hotande ut.
»Ack om Erik vore här!» utbrast hon
halfhögt mellan de våldsamma snyftningarne. »Ack
om han vore hos mig!»
Hon hann knappt få sista ordet af sin
önskning öfver läpparne, då ljudet af försigtiga steg
bakom henne gjorde att hon till hälften
förskräckt vände sig om. Men i en blink var
förskräckelsen borta. Det sorgsna ansigtsuttrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
