Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flickans nu så glada anlete. Annorlunda såg det
ut för en stund sedan.
»Så förändrad du blifvit», sade han. »Har
du ändrat tankar nu?»
»Jo jo men,» inföll Peter Hane. »Hon har
nog tagit sitt förnuft till fånga och gifvit med
sig, när hon inser, att hon inte har något annat
val. Farväl, Nils, och välkommen i morgon till
middagen.»
Anna hade emellertid skyndat in i stugan
och för första gången på länge klingade en
munter sång från hennes läppar. Ja, hon kände sig
till och med så uppsluppen och glad, att hon
helt sonika tog gubben fanjunkaren i famn och
dansade om ett par slag med honom.
»Det var necken,» mumlade Peter Hane,
»gick det så fort med besinningen. Ja, de
qvinfolken, dem vet man då inte alls hvar man har.»
Anna svarade ingenting, utan lät gubben
vara i den tron, att hon gifvit med sig och
samtyckt till giftermålet med Nils Månsson. Hon
var nu så glad, att hon knappt visste till sig, och
det gamla dalkarlsuret hann slå både tolf och
ett, innan hon insomnade. Hennes sömn var
lugn, ty hon hade ett godt och rent samvete och
hon drömde en lång dröm om kärlek och lycka
vid sidan af den hon älskade högst af allt på
jorden.
Fanjunkarens sextionde födelsedag ingick
med en fullkomligt molnfri himmel. Redan
tidigt hade Anna stigit upp och plundrat den lilla
trädgårdstäppan på nästan alla de vackra
blommor den egde. Derefter klädde hon ett bord så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
