Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid åsynen af den unge mannen tog
fanjunkaren ett par steg tillbaka; Nils Månsson, som
nogsamt visste af Annas tycke för honom, blef
mörk i synen, endast klockaren gnuggade
förnöjd händerna, ty han visste redan om huru det
skulle komma att gå.
»Fader Hane,» sade Erik och gick emot
fanjunkaren, »jag är nu min egen handlande i
Stockholm allt sedan min principal för en
månad sedan dog och lemnade mig hela sitt lager.
Handeln går bra och förtjensterna räcka godt
till att sätta bo. Ni vet, att Anna och jag länge
hållit af hvarandra, och detta skola vi alltid göra.
Ni har nu af kungen fått hvad ni önskade och
det är jag, som fört papperet till er på er
sextionde födelsedag. Låt derför allt groll emot
mig vara glömdt och gif mig Anna till hustru.»
»Ja det är den önskan jag också har» inföll
Anna och fattade gubbens hand. »Låt mig få
Erik!»
Nils Månsson, som redan i början af Eriks
tal insett att han här skulle draga det kortaste
strået, hade oförmärkt smugit sig ut och
skyndade, harmsen öfver det misslyckade frieriet,
med hastiga steg fram på vägen mot sitt hem i
Örntorp.
Gubben Hanes känslor kunna snarare tänkas
än beskrifvas. Han visste knappt om han drömde
eller var vaken. Men slutligen fann han saken
sådan den var.
»Nå, så tag hvarandra då,» utbrast han, »och
Gud välsigne er!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
