- Project Runeberg -  Nils Dacke / Första delen /
4

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nade och hotade dem, men var för stolt och mägtig att vika för
de stormar, som skockade sig emot hans storverk, reformatio-
nen, och mot hans tron. Uti kringspridda bref påminte han fol-
ket om de välgerningar han bevisat dem, om de uppoffrin-
gar, ban gjort för detsamma och om den lyckliga belä-
genhet, hvartill hans mödor, strider och verksamhet för-
bjelpt det. »Nu hafvä alla Sveriges män sitt fria vilkor»,
skref han; »sitta i god fred och rolighet, och desslikes
hafver Gud allsmägtig eder uti all måtto med goda och
fruktsamma år rikeligen väl försett. Men I veten icke»
fortfor konungen i förtörnade ordalag, »hvarken Gud eller
oss för sadana välgerningar någon tillbörlig ödmjuk tjenst
eller tack bevisa; I ären ju alltid lika lättfärdige och snare
till att låta bedraga och förföra er till uppror och ohör-
samhet. Men om 1 villen låta eder nöja och hafva om-
sorg om eder plog och näring, tala derom och huru I eder
bäst berga kunnen, samt låta oss regera och försörja den
sak som är riksens regemente, då stode det eder bäst. Och
vi hoppas för den skull, näst Guds hjelp», tillägger konun-
gen, »att vi eder och detta vårt fädernerike så förestått
och väl ment hafve, att vi det både för Gud och men-
niskor väl försvara kunna.» Men alla konungens förma-
ningar voro förgäfves. Åskmolnet var allt för digert för
att ieke utbryta på ett förfärligt sätt.
Konungens stränga räfst år 1537 hade bragt många
af allmogen i Småland till fattigdom och förtviflan. Sedan
de förlorat sina hemman, samlade de sig i skogarne och
bildade ofta ganska manstarka band. De kallades skogs-
tjufvar. En förmögen bonde, Jon Andersson, var bland de
från hus och hem fördrifne. Han begaf sig öfver till Ly-
beck för att söka hjelp på en ort, der han visste att
konung Gustaf icke saknade fiender. Der vistades Berendt
von Mehlen, som var gift med en af Gustafs slägtingar
och hade blifvit förrädisk emot honom, samt grefve Erik
von Hoya, broder till grefve Johan, som, efter det han
blifvit gift med konungens syster Margareta, Joachim
Brahes enka, och undfått stora förläningar, öfvergick till
rikets fiender, men , erhöll sitt välförtjenta straff, då han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:31:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/1/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free