Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
nöjet ibland folket till den största böjd. Hvar och en af
den stränge och egenmägtige konungens handlingar, orn
den än så ögonskenligen var till folkets bästa, framstäldes
såsom orättfärdig, förklenades och nedsattes. I synnerhet
bemödade sig munkarne att skylla den. nya läran, som ko-
nungen kraftigt befordrade, för alla landets bördor och
olyckor.
Visserligen hade mycket ondt blifvit föranledt af re-
formationen, men det var en nödvändig, oskiljaktig följd
af de nya förhållanden både i staten och kyrkan, som deri-
genom föranleddes, och som mycket försvårades af folkets
envisa tillgifvenhet för sin gamla tro. Genom upphäfvandet
af klostren och de lättjefulla munkarnes fördrifvande, huru
skonsamt det än skulle verkställas, hade Gustaf lössläppt en
hel svärm af fiender. Emellertid torde det egentliga pre-
sterskapets förhållande till allmogen icke undgått någon vä-
sentligare förändring i annat afseende, än att innehafvaren
af pastoraten måste predika den nya läran, hvilken många
af dem lika litet förstodo som deras åhörare, och den de
endast efter berättelse kände samt, såsom uppfostrade i ka-
tolska läran, föga älskade. Ännu hade icke vid läroverken
ett upplystare presterskap liunnit bildas, och det enda, som
verkligen var gjordt, bestod deri, att det gamla, förderfvade
förlorat sina gods och blifvit undanröjdt för att lemna rum
åt ett bättre nytt. Många klostergods hade blifvit utan
égaré, och Gustaf vågade icke slå dem alla under sig och
kronan. Han måste dela dem med adeln. Men många
adelsmän med mindre skarp blick än konungen trodde sig
böra begagna tillfället till sitt riktande, framstälde de löjli-
gaste anspråk och satte sig, utan att afbida något lagligt
utslag, egenmägtigt i besittning af kyrkogodsen. Dertill
kom ytterligare de första lutherska presternas oförståndiga
och öfverdrifna nit. Trotsande på sin heliga sak och ko-
nungens beskydd, gåfvo de ofta luft åt en oförståndig li-
delse, förlöjligade och tillintetgjorde alla katolska kyrko-
bruk, brände kyrkoprydnader, smädade helgon och ohelgade
fastedagar. Äfven började de, sedan de ej mera behöfde
tvifla om sin saks framgång, att, liksom fordom katolikerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
