Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 31
. , o 0ci1s Vilîe verkligen konung Gustaf behålla dig i Stock-
holm ?» frågade Brita.
»Ja visserligen ville han det!» erhöll hon till svar.
»Han sade, att hans systers barn icke skulle falla andra
lander till last och att han ville draga omsorg om min
lycka; men på det att jag skulle aflägga min trotsighet och
lara mig lyda, ville han upptaga mig bland sina hofpager
oci nace jag nagra år öfvat mig. i ridderliga konster och
or honom _ aflagt bevis på min trohet och lydnad, skulle
an till mig utlempa mitt mödernearf; men likväl finge
ö a,..nf göra ansPr&k på min fars länegods, emedan han
om högförrädare gjort sig dem förlustig., Derpå svarade
{* kort> att jag var vuxen ifrån riset, hvarmed
ban foi den ringaste förseelse låter afstraffa sina pager, att
jag redan tillräckligt kände de ridderliga konsterna vid
konungens hof och att jag försmådde hvarje annan nåd,
om han icke utan alla förbehåll och oförminskadt ville låta
mig utbekomma hela min arfvedel efter mina föräldrar
JJä han derpå, utan vidare svar, vände mig rvggen lem-
nade jag på ögonblicket Stockholm. ■ .Som en tiggare van-
drade jag sedan omkring i landet, vände mig till de adels-
man, hvilka tillförene varit min fader förbundna, men som
nu ej ville känna mig och nekade mig all bjelp; och om
jag hos andra, som icke voro konungen bevågna, talade om
uppror, så blefvo de ädla herrarne bleka som döden, viste
mig hofligt dörren och klagade och beklagade mig i anse-
ende till mm ungdom.»
»Och hvad förmådde dig att återvända hit? Du kän-
ner mm faders hårda sinne och hans orubbliga trohet emot
konungen», sade Brita.
»Jag vill ock icke träffa din far», fortfor han oroligt.
»Jag ar honom tack skyldig för det gästfria emottagandet
, Üa“s hus> Vilket han lät vederfaras mig, då jag land-
steg har, för att af konungen fordra mitt arf. Besynnei-
!gt nog, att min fader, som aldrig var hans vän, kort före
c olyckliga kriget, uti hvilket han fann sin död, på det
W ryckligaste anbefalt ™g att vända mig till den gamle
ld’ som skulle beskydda, hjelpa och råda mig, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
