Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
nerliga, mot hvarandra stridande känslor rörde sig i hans
inre och tillät honom icke utföra sitt beslut att nalkas
den älskade, hvilken han endast som en fri man, begåfvad
med rang och förmögenhet, vågade tillbjuda sin hand, eller
med ångerfullt hjerta återvända till sin konungslige mor-
bror. Men hans tystnad uppväckte snart höfvidsmannens
otålighet, som ånyo uppmanade honom att under hvad
vilkor som helst underkasta sig konungens nåd, men för-
gafves. — De bättre känslorna i den unge grefvens bröst
förtärdes af den oroliga äregirighetens lågor, och han höjde
stolt sitt hufvud, medan ett vildt, trotsigt drag spelade
omkring hans läppar. Med fast beslutsamhet, utan något
vidare svar än ett kort »farväl» skyndade den förbittrade
ynglingen ifrån gubben, sprang ut genom den öppnade gårds-
grinden och försvann snart i skogen undan den gamles
ögon, bvilka medlidsamt följt honom.
Brita träffade strax derefter sin syster Agda på gårcls-
platsen och tilltalade henne med häftighet:
»Hvarför skickade du oss din far på halsen, du af-
undskjuka varelse? Väl såg jag, huru uppmärksamt du
härifrån följde alla mina rörelser, då jag talte med den
unge grefven der borta under tallarne. Men huru kunde
din harm och afund gå så långt, att du skulle hetsa gub-
ben på oss?»
Djupt förolämpad, men likväl med ännu mildt före-
brående ton svarade Agda: »Nog märkte jag, huru du der
borta under tallarne talade med den unge grefven af Hoya,
men vare långt ifrån mig, att jag derföre skulle afundas
dig; äfven föll det mig aldrig in att skicka min far efter
eder, på det han skulle störa ert samtal.» ,
Annu mera uppretad genom det lugn, hvarmed system
försvarade sig, återtog Brita med hånfull min : »Åh ja, det
ar sant ! lura skulle du också häfva skäl att afundas mig,
ttiig, den namnlösa, som aldrig känt hvarken far eller mor.
Vi kalla hvarandra syster, men likväl äro våra hjertan .så
vidt åtskilda som himmel och jord. Hvarför skulle du
°ek afundas mig denne yngling, som, ehuru af hög börd,
nu endast är en tiggare och fattigare än jag, fast jag en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
