Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
ivdle svåger Svante Sture, der de äro mera i säkerhet än
här, Wärest kanhända upprorsstormen snart kommer att
bryta lös.»
Under detta tal hade Brita inträdt i rummet. Vid
åsynen af Axel färgades hennes ansigte af den starkaste
purpur, hvilken likväl åter i samma ögonblick förvandlades
i en dödsblekhet; hon ville tala, men orden bortdogö på
hennes bäfvande läppar, och med en stum nigning drog hon
sig tillbaka i den mest afiägsna vrå af rummet och beredde
sig att företaga ett qvinligt arbete. Men ynglingen, som
ej blef varse hennes inre rörelse, gick emot henne med den
hjertligaste vänskap, fattade hennes hand och böjde sig ned
för att trycka en kyss på hennes panna till välkomsthels-
ning. enligt landets sed; men rysande, liksom af en häf-
tig smärta, undvek hon denna belsning och bugade sig, i
det bon drog sin hand tillbaka för att upptaga ett. stycke
linne, som fallit på golfvet.
Ännu ieke anande, bvad som föregick i hennes inre,
trodde Axel, att den jungfruliga blygsamheten höll henne
tillbaka ifrån att med lika värma besvara hans vänliga
belsning; derföre vände han sig, icke märkande hennes för-
lägenhet, strax ifrån henne och steg fram till den gamle
Arvid och den hulda Agda, hvilka båda, stumma och tank-
fulla, stodo vid elden och understundom frågande betrak-
tade hvarandra, liksom den ene af den andre först väntade
det utslag Axels bön fordrade.
»Nå, mina älskade», begynte ynglingen ändtligen, »hvar-
for så ordfattiga? Tro mig, min gode far, mitt hjertas
lifligaste önskan, att ständigt få vara tillsamman med min
hulda brud, har denna gång ingen del i min bön att an-
förtro mig edra döttrar. Endast den ifrigaste omsorg för
deras väl, hvilka äro eder så kära, kunde förmå mig att
högt uttala min önskan att. skilja Agda från eder, innan
presterlig välsignelse förenat mig och henne.»’
»Skilja mig ifrån dig, min far, och detta redan nu?»
hviskade Agda suckande och omslingrade den gamle fäst
ffled sina armar. Välsignande lade han sina händer på
hennes hufvud och sade rörd;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
