Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
1 ’
SJUNDE KAPITLET.
Knappt hade eftertruppen af röfvarhorden, belastad med
sitt byte och drifvande boskapen framför sig, lemnat den
utplundrade gärden, förrän dagen började gry. Töcknet
hade försvunnit, luften var ren, och den häftiga stormen
lade sig. Likt ofantliga blixtar flammade i östern solens
första strålar och upplyste förhärjningens ödsliga skådeplats.
Här helsade alltid fordom ett verksamt, muntert lif det
första dagsljuset, men nu hade döden under den förflutna
natten firat en ryslig skördefest. Tio blodiga lik lågo
kringspridda på den vidlyftiga gården, och morgonrodnaden
sken på brustna ögon och de dödes af dödssmärtan för-
vridna anletsdrag. De voro liken af Arvid Vestgöthes
Samtlige drängar, hvilka alla fallit såsom sin herres trogne
tjenare. Äfven de båda, hvilka Arvid den föregående af-
tonen utsändt för att uppsöka Brita, hade efter ett fruktlöst le-
tande under hemvägen vid midnatten fallit i röfvarenas bänder
och utan försköning blifvit nedhuggna. Intet lefvande väsende
rörde sig i den öfvergifna boningen. De qvinliga tjenste-
hjonen hade strax vid röfvarenas första inbrott undkom-
mit till den närbelägna skogen; stallen voro tomma, de
vaksamma hundarne lågo döda vid gårdsgrinden — endast
borta ifrån galgen, i hvilken ännu röfvaren hängde med
det svartblå ansigtet rigtadt emot sin domares gård,
flaxade hungriga korpar, skockade sig, under oupphörliga
skrik, öfver boningshusets tak och sköto derpå lystna ned
för att begynna den för dem så rikligen uppdukade begraf-
ningsmåltiden.
Då rörde det sig idet aflägsnaste, nästan alldeles för-
fallna stallet, hvilket nu endast tjente till förvaringsställe
för ved och halm, och utur en vårdslöst sammankastad
halmhög uppreste sig en menniska, hvilken ängsligt och
darrande såg sig omkring och hvars bleka ansigte och för-
störda drag tydligt förrådde, att han flytt undan den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
