Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappt hane de inträdt på gården, förrän de vid åsynen af
de slagne förskräckta veko tillbaka och upphäfde ett högt
jemmerrop; ty de älskade sin husbonde som en far. Öfver-
■allt sökte de den redlige gubben, trängde slutligen in i bo-
ningsrummet, och här funno de riddaren, understödd af den
främmande ynglingen. Några ibland dem kände Axel Lejon-
hufvud och bestormade honom med frågor för att erhålla
underrättelse om den rysliga händelsen; men icke ett ljud
kom öfver hans läppar. Han tycktes icke förstå deras ord.
Den främmande meddelade dem, hurn han tidigt på- mor-
gonen gått förbi gården, då spåret af den föröfvade våld-
samheten lockat honom närmare; huru han funnit riddaren
såsom död utsträckt på golfvet och återkallat honom till
lifvet. Äfven bad han dem föra herr Axel till Stegeborg
och lofvade dem rik belöning för denna tjenst af den ädle I
■Svante Sture. En af bönderna, som hade häst med sig,
förklarade sig strax härtill villig, tog en kärra, som. stod !
på gården, fylde den med halm och bäddade riddaren, som
utan medvetande lät göra med sig hvad de ville, så be-
qvämt som möjligt deri. Då de voro färdiga att begifva
sig från gården, anbefalde den främmande ynglingen dem
den största omvårdnad om riddaren och skyndade sedan deri-
från. Bönderna sågo förundrade efter honom, ty de kände
icke den unge mannen. Axels betjent hade ifrån tak-
gluggen sett allt hvad som tilldragit sig på gården. Han
hade igenkänt sin herre, och högeligen glad, att ännu
finna honom vid lif, smög han sig långsamt närmare; men
hans steg blefvo snart raskare, då han märkte, att bön-
derna tagit vård om riddaren. Då ingen fara mer var å
färde, återkom hans mod, och när bönderna voro i bered-
skap att köra ut genom porten med Axel, framträdde lian
med stolt uppsyn ibland dem och sade: »Tagen mig med
■er ; ty min arme herre vore illa bevakad, om ban icke hade
sin trogne Magnus vid sin sida!» De välmenande bönderna
villforo gerna betjentens begäran och läto honom gå vid
sidan af kärran. Men då han nu begynte med löpande
tunga omtala den förflutna nattens alla rysligheter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
