Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
i Stockholm — ingen ■ underrättelse om någon af mina vän-
ner —■ endast sällan ett par raderi från min far, hvari han
förmanar mig att flitigt studera de döda språken. Men hör
du, mitt hjerta har för flera år sedan så afgörande talat
till mig det mest lefvande af alla språk, att alla dödliga
språk blifvit mig förhatliga. Högt och kraftigt har jag på
svenska anförtrott alla vindar, hvad som ligger slutet inom
mitt bröst; men endast åt vindarne —ty ingen mennisko-
själ har hört det. Ja, min vän, jag är kär och rätt inner-
ligt kär, så kär som en flicka, som hellre går ■ i kloster än
blir sin älskare otrogen. Du skall vara den förste, för
hvilken jag upptäcker mig. Kort innan jag begaf mig
från Stockholm till Upsala, öfvervar jag en hoffest; då blef
jag varse en engel, ännu i sin spädaste ungdom, hvilken
sedan ständigt sväfvat för mig. Hennes bild har ledsagat
mig öfverallt, och den tanken, att hon en gång måste blifva
min, bemägtigade sig min själ med oerhörd magt. För blyg
att sjelf upptäcka mig, förteg jag för hvarje menniska min
kärlek. Men som på stormvindens vingar har jag nu lem-
nat Finland för att skynda till hufvudstaden, nedlägga mitt
hjerta för den älskades fotter och som en riddare söka till-
vinna mig min älskades ja-ord. I Kalmar, der jag land-
steg, erhöll jag underrättelsen att konungen utnämnt dig
till höfvidsman på Stegeborg, och du kan lätt finna, att
min vänskap ej skydde denna omväg för att besöka dig.
Kanhända du kan gifva mig någon, glad underrättelse? —
Huru mår hon? — Är hennes hjerta ännu fritt? — Vågar
jag hoppas? — Jag måste förtvifla om min obegripliga
blyghet den gången spelt mig ett spratt.»
Leende svarade Sture: »Min käre Kagvald Pedersson,
du har glömt att för mig nämna ditt hjertas herskarinna ;
kanhända jag kan gifva dig någon underrättelse, om jag
får veta hennes namn.»
»Har jag icke nämnt henne?» fortfor den främmande
ynglingen lifligt. »Hennes namn sväfvar annars beständigt
på mina läppar. Nå, så vet då: min engel heter Martha,
yngsta dottern af den olycklige Erik Abrabamsson Lejon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
