Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
min makas armar — lion hal] födt talg en älskad son —
ja, jag är fader —».
»Tig, för Guds skull! Ieke ett ord mera härom!»
skrek Ragvald Pedersson utom sig och sprang upp från
stolen, på hvilkenhan såsom en förtviflad kastat sig under
Stures berättelse. »Icke ett ord mer! Vill du genom upp-
räknandet af alla delar af din lycka ännu mera låta mig
känna bitterheten af min förlust? Nej; det förmår jag ieke
att bära! Så utan allt hopp, och detta i ett ögonblick,
hvari jag redan trodde mig säker om lifvets högsta lyck-
salighet! — Du kan ieke fatta min smärta — Du fann
hastig ersättning; men hvar finner jag den i hela den vida
skapelsen? — O, jag blyge dåre! Jag kunde förtvifla öf-
Ver mitt försagda hjerta och förbanna mina barnsliga dröm-
da1’! Jag har uti en oförnuftig inbillning försummat att
1 rätta stunden vinna himlens lycksalighet och kommer nu.
lör sent — för sent för hela lifvet!»
Så ifrigt ock den ädle Sture bemödade sig att med
det bjertligaste deltagande trösta sin olycklige vän, så för-
mådde han likväl icke hindra utbrottet af hans smärta;
°ch då hans maka, fru Martha, inträdde i rummet, en
skön qvinna ännu i ungdomens härliga blomma, med
sitt barn på armen, hvilket hon med moderlig ömhet tryckte
till sitt bröst, — då störtade Ragvald Pedersson, sig sjelf
’eke mer mägtig, ut ur rummet, lät hastigt sadla sin häst
°ch ilade, utan att taga afsked, öfver färjan och derifrån i
fyrsprång, innan Sture kunde förhindra det.
»Hvad var det? Hvem var den unge främmande
inannen?» frågade Märtba med ett visst ängsligt utseende
Sln gemål, då han återkom till henne i rummet, men un-
’ler det han tigande betänkte sig på ett lugnande svar, in-
trädde tornväktaren oeh anmälde, att flera bönder, förande
etl kärra emellan sig, långsamt på landsvägen närmade sig
stranden, och att han hade igenkänt Magnus, den ädle herr
Axels betjent, såsom anförare för det besynnerliga tåget.
Förskräckt öppnade Sture fönstret; fattad af en rädd
aning stödde Martha sig på lians axel och båda blickade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
