Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7fi
Dacte var obeväpnad ; ty lian bade vid fängames an-
komst lemnat sängen, och bans lågande blickar sväfvade
nu omkring på borggården, efterspanande ett vapen. Då
blef han varse Olofs stridsyxa, hvilken denne kastat på
jorden, då man afförde honom till fängelset. Mordbegäret
speglade sig i Daekes vilda drag, då han med båda hän-
derna fattade och svängde det tunga vapnet öfver sitt buf-
vud. Med raseri störtade han emot höfdingen, som kallt
såg honom i ansigtet och icke vek ett enda steg tillbaka.
Befallande sin själ i Guds händer, ropade han endast ha-
stigt och sakta till sin dotter: »Lef väl, min dotter!
Himlen beskydde dig!» ocli afbidade med bjeltemod döds-
slaget.
Då hördes helt nära ifrån borgmuren ett dolt skrik,
och i samma ögonblick störtade sig dvergen, hvilken ända
hittills tyckts utan det ringaste deltagande sitta i en för-
djupning af muren, emellan dödsoffren och den uppretade
hämnaren, liöjde emot denne en besynnerlig staf och skrek :
»Håll, Nils Dacke! Iiåll! Du vill väl icke störa min
Bolldom?»
Orörlig stod Dacke, med upplyft vapen, och såg än
På stafven och än på dvergen, som hotande stirrade på
honom med sina gröna ögon, till dess han slutligen upp-
rotad ropade: »Hvad Vippel! vill du förhindra min hämnd?
Oå din väg, arma kräk!»
»Jag varnar dig !» svarade dvergen bestämdt och fort-
for, i det han reste sig upp ocli trädde honom närmare:
»Har du så snart glömt mina föreskrifter, dem du måste
uppfylla, om vårt företag skall lyckas? Har du icke lof:
vat mig att under tre dagar, till dess verket är fullän-
dadt, hålla din hand ren från mord och blod? Kasta
stridsyxan ifrån dig — gack — och jag vill försöka att
återställa det, som din häftighet förstört.»
Det ’var liksom dvergens ord på ögonblicket stillat
raseriet hos den vilde mannen. Vippel hade i hög grad
vunnit hans gunst, emedan denne låtit förstå, att han var
hemma i svartkonster och trolldom. Den kloke dvergen
hade snart utforskat den djerfve röfvarens tro på tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
