Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barhet. Han har anförtrott sig åt min ledning och vill
aldrig skiljas från mig. Lemna honom derföre under min
omvårdnad och misstyck icke, om han skiljer sig ifrån den
öfriga hopen!»
Nästan förolämpad svarade Daeke: »livad, är gossen
då så stolt, att han försmår gemenskap med mina käcka
kamrater? Der döljes väl till och med under den grofva
böndtrojan en ädel herre, för hvilken grefve Otto så ifrigt
lägger sig ut? Likväl synes det mig nödigt, att ynglingen
öfvar sig i vapen, ty ännu torde *ieke lians fina handhafva
erhållit märke efter något svärdfäste. Hvilka vapen har
du redan fört?» frågade han, i det han vände sig till
ynglingen, som med sänkta blickar och högt rodnande an-
sigte långsamt svarade : »Jag kan med pilar träffa foglarne
i flygten.»
»Tänkte jag icke det!» svarade Daeke skrattande, »den
lätta bågen passar för dig — det är ett lekverk för barn
— men likväl har jag lust att se ett prof, om du förstår
att träffa ditt mål». Hastigt afiägsnade han sig och åter-
vände några ögonblick derefter med en båge och några
pilar. Han öfverlemnade båda delarne åt ynglingen och
förde honom till borggåfden, under det Otto vid slottspor-
ten blef uppehållen af Måns Hane, som höll honom så länge
qvar, till dess han till välkomst flera gånger tömt det stora
dryckeshornet.
»Hör på, min gosse!» sade Daeke till den främmande
ynglingen, »ser du der borta den gamle korpen med det
hvita hufvudet? Skjut din pil i hans högra öga, och jag
vill hålla dig för den skickligaste skytt i hela mitt band!»
Gossen hade redan lagt pilen på bågen och följde nu
med sina skarpa blickar den rigtning, hvilken Daeke vi-
sade honom med utsträckt arm; men liksom träffad af blix-
ten skrek han högt till och slungade vapnet långt ifrån
sig, då han i samma ögonblick igenkände den gamle Arvid
och hans dotter Agda. »Bort!» ropade han och dolde sitt
ansigte med båda händerna. »För mig bort härifrån, långt,
långt bort ! Jag vågar icke mera möta den gamle mannen.»
Daeke såg förvånad på ynglingen, äfven pater Clement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
