Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
jemte sköterskan, som bar gossen, endast tillryggalagt
några få steg i d’en ensliga hålvägen, då bon utmattad
nedsatte sig på ett klippstycke. Hon kände sig intagen
af en sällsam fruktan, bvars isande rysning hon ieke för-
mådde öfvervinna. Sä mycket hon ock sökte intala sig,
att den dödstystnad, som här omgaf henne, ensamheten i
den ödsliga bergsklyftan, den kalla luft här herskade och
tröttheten, hvaraf hon led, vore orsak till hennes bjert-
klappning, så var allt detta likväl icke tillräckligt att be-
fria henne ifrån den svåra ångest, livilken redan vid in-
trädet på detta ställe tryckte hennes hjerta. Hon tog gos-
sen i sin famn, kysste och smekte honom, gungade honom
för att förströ sig sjelf; men till och med barnet syntes
beklämdt till sinnet på denna otrefliga plats; det smög sig
ängsligt till hennes bröst, lindade sina små armar fast om
hennes hals, och det lilla bjertat klappade högt emot det
trogna modersbjertat.
Men snart förstummades Märtba, den tunga andedräg-
ten hämmade de muntra visorna, och tigande satt hon nu
med gossen fast tryckt till sitt bröst, betraktande de be-
synnerliga figurer, hvilka de rundtomkring belägna klipp-
styckena bildade. Endast här och der blef man varse en
fogel, som svingade sig öfver de ödsliga stenmassorna och
i hastig flygt sväfvade emot skogens vänliga grönska. In-
tet ljud afbröt den djupa tystnaden, förrän Martha med
lyssnande öra böjde sig fram och. vände sig till gossens
sköterska med den frågan: »Hör du ingenting, Kristina?
Det föreföll som om jag der nere vid klyftan helt nära
hört ljudet af hästtraf.»
Liknöjd svarade pigan: »Ni misstar er, ädla fru, det
var förmodligen en sten, som rullade ned i afgrunden.»
Åter sutto de tigande bredvid hvarandra ; då förnummo de
plötsligt bakom en afsats i klippan liksom en djup suck
utur ett menniskobröst, och denna klagoton genljöd mång-
dubblad ifrån de höga stenväggarne rundtomkring.
»Hvad var detta?» ropade Martha förskräckt, »äro vi
ieke allena?»
»Ni bedrar er, ädla fru», svarade pigan leende, »det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
