Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Högst förvånad steg Sture af hästen och lät af sin
maka föra sig till stället, hvarest han ännu fann den främ-
mande tankfall bredvid den dödade vargen.
»Nej, se bara», utropade en jägare, som framträdde
ur Stures sällskap, »det är ju samme best, på hvilken min
studsares kula för några minuter sedan något litet rispade
huden. Sade jag icke strax, då jag såg honom taga till
flykten nedåt hålvägen: Gud vare den nådig, som i det
trånga passet möter det sårade odjuret!»
Sedan Sture kastat en forskande blick på främlingen,
fattade han hans hand, tryckte den och tackade för den
ädla gerningen, genom hvilken främlingen räddat de dyr-
baraste Sture egde på jorden. »Följ mig till Stegeborg»,
fortfor han sedan, »ni får icke skiljas obelönt ifrån mig,
och vill ni blifva qvar hos mig, så ber jag er vara bjert-
ligen välkommen och erbjuder er allt hvad” ni kan begära
af en broder.»
»Jag är en landsknekt utan tjenst», svarade främlin-
gen, »och var på väg till Stegeborg för att bedja er upp-
taga mig ibland edert folk. Då jag redan tidigt i morse
begat mig på vägen, tvang tröttheten mig att pusta ut
bakom denna klippa, och händelsen eller någon annan magt
kallade mig till den ädla fruns räddning. Upptag mig bland
edert folk på Stegeborg, jag fordrar ingen annan lön än
den ni ger edra öfriga knektar.»
»Jag antager dig, käcke gosse», svarade Sture räckande
honom handen, »och du skall snart erfara, att din slotts-
herre icke låter det bero vid tomma löften. Men låtom
oss nu skynda», fortfor han, »ty det är skäl att denna rädd-
ningsdag högtidligt firas på Stege.borg. Min goda hustru
skall låta ombesörja en måltid, och du, min vän, skall sitta
vid hennes sida.»
Vid denna bjudning förmörkades främlingens ansigte,
och likväl lekte ett smärtfullt leende omkring hans mun,
flå hans förstulna blick träffade Martha, som med välvilja
syntes gifva akt på honom.
Sture upplyfte sin maka på hästen, hvilken han sjelf
förde vid tygeln, och sedan han sorgfälligt vecklat sonen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
