Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
tag skulle misslyckas, afhöll honom ifrån att strax fatta-,
ett beslut och bringa det i verkställighet.
Men Vippel, som anade Hanes tvifvelsmål, använde
hela sin vältalighet för att ställa bevekelsegmnden för sina
handlingar i det klaraste ljus. Han förklarade för dert
obeslutsamme kaptenen, huru han, sedan han i höfvitsmannen
igenkänt sin räddare vid Stockholms blodbad, föresatt sig
att verkställa hans och hans dotters befrielse; huru han.
med sina trollerier och hattspännet tillbakahållit Dackes arm,,
som svingade mordvapnet öfver gubbens grå hufvud, och
härigenom frälst den gamle mannens lif; huru han hycklat
hämndkänsla emot höfvitsmannep; huru han begärt hans
dotter till hustru och låtit viga sig vid henne för att deri-
genom erhålla fritt tillträde till fångarne och desto lättare
kunna verkställa deras befrielse; huru han i denna afsigi
begärt, att man ej skulle skilja henne ifrån fadern, oeh
för dem utverkat ett annat fängelse; huru han nekat att
åtfölja Dacke till det pålysta tinget; huru han sjelf sårat
sig i fängelset och ropat om hjelp för att med föregifvandet,.
att han blifvit plågad af en ond ande, skrämma den qvar-
lemnade vakten, hvilket oek lyckats honom; huru han slut-
ligen inspärrat fångvaktarne och sålunda aflägsnat alla de
hinder, som kunde hämna deras hastiga flykt.
Den upprigtiga förklaring, med hvilken dvergen löste
det gåtlika i sitt beteende, öfvertygade ändtligen Måns
Hane om Vippels redliga tankar och bortblåste älven det
sista spår af misstroende ur hans själ. Glädjen "lyste ur
Hanes ögon, och kraftigt tryckte han Vippels hand; ja,,
i utbrottet af sin känsla pressade han den vanskaplige emot
sitt bröst, i det han sade: »Vid min fattiga själ, är du
icke likväl ett ärligt menniskokräk ! Kom hit och låt mig
kyssa dig, du byting!»
De båda männen rådslogo nu, huru man säkrast skulle
kunna verkställa flykten, och hvilken väg man måste taga
för att undgå förföljelse. Hane sade, att han icke så noga
kände vägarne; likväl ansåg han för säkrast, att man höll
sig till höger om borgen, alldeles undvek de bebodda trak-
terna af Småland, men deremot drog sig till stränderna af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
