Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
dra din fars egendom och att mörda den redlige gubben
sjelf. Då trodde jag att min själ var för svag till en sa-
dan ogerning. Måns Hane gaf mig starka drycker för att
uppväcka mitt mod, jag drack mig rusig, och i sådant
tillstånd drog jag åstad till det blodiga verket. Att döda
din fader blef mig omöjligt; men likväl förmådde jag icke
hindra, att man lemnade honom såväl som dig fången i
min faders händer. Mitt beslut att rädda er var redan
då fattadt. Agda, jag besvär dig vid himlen, stöt ej till-
baka min kärlek, om du än aldrig kan besvara den. Jag
känner det, den outsläckliga lågan skall förtära mitt lif,
mitt lijerta skall snart brista i dödskampen — ack, jag
fordrar icke mer än en graf i ditt granskap.»
»Mitt medlidande kan jag icke neka dig», svarade
Agda rörd, »men att skänka din kärlek det ringaste hopp,
står icke i min magt. Den ömmaste böjelse fängslar mig
redan vid en yngling, livilkeu min faders vilja och min
innerliga önskan bestämt. till min brudgum. Du har nu
öppnat för mig ditt lijerta, ditt redliga ansigte motsäger
ej dina ord. Öm du derföre verkligen älskar mig, så säg
mig nu upprigtigt och utan att dölja något för mig, hvar
blef den unge riddaren af, hvilken I under den fasans-
fulla natten funno i min fars hus?»
Olof teg och såg, genomträngd af rysliga qval, dystert
ned framför sig.
»Hvar blef det utaf den unge riddaren? Vid din själs
eviga salighet, svara mig troget och utan svek på denna
fråga», fortfor Agda med höjd stämma. »Se, jag liar för-
troende till dig, Olof — du skall icke bedraga mig; hvar
blef den unge riddaren af? —Vet, han var min brudgum!»
Länge bemödade sig Olof att bekämpa sin rörelse!
men slutligen utbrast han, liksom utom sig, plågad af den
fruktansvärdaste erinran, i de orden:
»Olyckliga brud ! Ingen presterlig välsignelse skall nå-
gonsin förena dig med din brudgum — han föll — jag
var ju ursinnig — förbanna mig jag jag Giud
vare mig nådig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
