Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
»Mitt arma barn!» suckade Arvid med ■ qväfd stämma
och utsträckte de fängslade händerna för att omfamna sin
dotter. »Gud styrke dig!»
»Hvarför skulle jag bäfva!» sade Agda mildt och lade
sitt hufvud pä faderns axel. »Döden är mig välkommen.
Han är en engel ifrån de sällas land, som lörer mig till
min Axel!»
Det tycktes såsom om Arvid kämpade en svår strid
inom sig.,. An häftades hans blickar på den förbleknade
dottern, än på den stränge Dackes uppsyn. Slutligen gick
han med våld på sig sjelf fram till bondhöfdingen och fram-
stammade långsamt: »Nils Daeke! — jag beder dig, skona
mitt barn! Jag beder dig om hennes lif, icke om mitt.
Kom ihåg,, att gamle Arvid Vestgöthe gör hvad han aldrig
i sin lifstid förr gjort, han beder om nåd.»
»Beder han om nåd?» sade Daeke, i det ett hemskt
segerlöje gnistrade ur hans skarpa ögon.
»Ilan beder förgäfves!» tilläde han doft.
Den gamle inannen stod liksom tillintetgjord. Hans
anletsdrag förvandlade dock snart åter sitt uttryck af ån-
gest till fastare mod, och han gick vacklande bort till sin
dotter och hviskade: »Endast der uppe finnes nåd. Jag
måste taga dig med mig i döden, arma barn! Kom, kom,
vi gå ju till vår Fader i himlen, hån skall mildra dina
dqdsqval!»
»Hvar är den falske dvergen, och hvar är min son?»
frågade Daeke de omkringstående. Förgäfves hade de ge-
nomsökt lunden. En röfvare hade funnit den vansinniga
qvinnan i en klyfta. Skrattande släpade han henne, fram.
Den vansinnigas : blickar fastades stela och forskande på
Arvid, hvilken bödlarne lyste med, sina facklor och just
stodo i begrepp att lyfta upp på hästen.
»Hvad viljen I med den gamle mannen?» ropade hon
högt och störtade emot honom, fattande hans fängslade
händer. »Släppen honom lös, den gamle mannen — jag
tror — att jag känner honom ! Ack, hans ansigte är blekt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
