Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaf anförare, valda utur kretsen af hans förtrognaste kam-
rater. Presterna uppmuntrade de upproriska till det blo-
diga verket, slösade med kyrkans välsignelse, öfverlemnade
dem. invigda fanor, frisade dem för alla deras synder och
ifrån skärselden samt lofvade dem timlig oeh evig belöning,
oinskränkt frihet och Guds välsignelse.
Konung Gustaf försummade emellertid icke att också
rusta sig. Han värfvade tyskar och skottar och skickade
dem ned till Östergötland. Det rådde en allmän ton af
förakt för de råa bönderna ibland de utländska soldaterna.
Isynnerhet fans der en fdnika tyska soldater af 600 öf-
vade män, om hvilka det sades, att de voro de käckaste’
af alla lansknektar, som på den tiden funnos i hela Tysk-
land. De plägade’ yttra, då man talade om det stora an-
tal, som bönderna utgjorde, att »om det än regnade bön-
der ett helt dygn igenom, skulle den enda fänikan neder-
lägga dem alla!»* Vår berättelse skall visa, huru de stor-
modiga karlarnes skryt var beskaffadt.
Gustaf Olofsson Stenbock, som var ståthållare i Ve-
stergötland, erhöll konungens bud att taga kännedom om
de upproriska rörelserna. Genast ryckte han upp, jemte
öfversten Söfverin Kihl, med en del vestgötar, utan att af-
bida härens samlande. Med en trupp af endast 60 ryttare
och 10 rotar knektar tågade han öfver Smålandsgränsen.
Han trodde, att den upproriska rörelsen blott sträckte sig
till skogstjufvarne, att denna hop alltså lätt vore skingrad
och ville qväfva upproret i dess frö. I denna tanke kom
han till Västbo, Sunnerbo och Östbo härad, kallade all-
mogen tillhopa oeh erhöll goda svar; ty bönderna lofvade
och svuro, att de ville vara konung Gustaf hulda och
trogna och gerna betala sin skatt. Han ryckte nu vidare,
men fick förnimma, att föraktade fiender ofta äro fruk-
tansvärda, och att försvarskrig föras bäst af dem, som väl
känna landet. I en skärmytsling förlorade hans förtrupp
10 ryttare, och då han kom till Vexiö, sporde han, att
Dacke stämt allmogen tillhopa från alla kringliggande hä-
rad och redan hade en betydlig styrka samlad.
* Strinnholm, Sv. F. Hist. 419.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
