Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
riddare af hög, kraftfull gestalt, stannade sin häst och höll
en kort rådplägning med två af sina följeslagare; men snart
vände han sig om till sina ryttare, uppmuntrade dem med
några ord till ett raskt angrepp oeh störtade derefter med
svärdet högt öfver sitt hufvud och under utrop: »Med
Gud, för fäderneslandet och kärleken!» emot fienden. Byt-
tarne följde honom skyndsamt i slutna leder med nedfälda
lansar och gjorde sig väg till höger oeh venster igenom
den vida talrikare bondskaran, hvilken, öfverraskad af
det oförmodade angreppet, skingrades och utbredde sig i
flockar öfver slätten. Förgäfves skallade Dackes dundrande
stämma efter dem. Han sjelf höll stånd med sina gamla
anhängare; men’ endast på långt håll sköto flyktingarne
pilar emot ryttarne, hvilba, om de ock deraf träffades,
skakade de lätta vapnen ifrån sina pansar och nu öppnade
sina slutna leder, delade sig i enkla rotar samt begynte
med svärd och lans på åtskilliga ställen en blodig strid
emot ’ dem, som vågade ställa sig till motvärn. Den käcke
anförarens hjelmbuske syntes än här och än der, och i det
han ledde fäktningen samt med kraftiga ord uppeldade sina
ryttare, for hans svärd omkring lik en blixtstråle bland
bönderna, ocb senorna i hans arm tycktes icke domna af
det förfärliga arbetet.
Dacke följde honom öfver allt med ilskna blickar och
önskade ingenting högre än att träffa pa honom man emot
man; men en liten trupp ryttare omringade den förtörnade
bondhöfdingen jemte fyra af hans trogna kamrater och an-
grepo honom med sådan tapperhet, att han måste uppbjuda
all sin styrka och skicklighet för att kunna försvara sig.
Flere ryttare sjonko, träffade af Dackes tunga stridsyxa,
från sina hästar i dödens armar; andra, illa sårade, drogo
sig tillbaka, oeh slutligen lyckades han att genombryta den
krets, som inneslöt honom. Skarpt sporrade han nu sin
häst, så att en ström af blod färgade gräset, och i vild
ridt bar denne sin ryttare öfver den med lik betäckta
slätten. Lansryfctarne hade anstalt ett förskräckligt blod-
bad ibland de upproriske. Hvart ögat blickade, fästes det
på stympade eller döda; men äfven den lilla hopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
