Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yore det förskräckligaste — om det gälde lif eller död,
hvad er mun förkunnar, gif mig endast visshet; jag vill
pâ en gång se den fruktansvärda striden i mitt inre slutad!»
»Jag kan icke, ädla fru!» svarade den gamle. »Jag
skulle handla emot min pligt, belasta ert bröst med ännu
vida större smärta, än hvad ni nu känner, om jag ville
upptäcka det för er, som jag vet.»
»Gubbe, du hänger ett skarpt svärd vid ett hårstrå
öfver mitt hufvud!» svarade Martha med stigande häftighet.
»Hör du icke? Jag vill hafva visshet, om du ock fram-
ställer den för mig i den förskräckligaste gestalt!»
»Nå väl, må ske då!» sade den gamle slutligen efter
en lång tystnad. »Men svär mig först vid er själs eviga
salighet att hvarken i något glädjerus eller bestormad af
smärtan, hvarken med sundt förnuft eller under sista döds-
kampen förråda mig för någon och allraminst för er gemål ;
ty hans häftiga vrede skulle icke skona mig.»
Med det smärtfulla utropet: »Ack, rättfärdige Gud!
hvad får jag böra?» sjönk Martha tillbaka på sin stol och
betäekte ansigtet med båda ■ händerna; men snart sprang
hon åter upp, utsade med skyndsamhet den begärda eden,
liksom hon’ icke nog hastigt kunde uppfylla det vilkor,
under hvilket den gamle lofvade att lösa den förskräckliga
hemligheten.
Härpå öppnade gubben den tandlösa munnen, strök
det hvita håret ur pannan och begynte med sakta röst, i
det han böjde sig närmare ned till henne: »Den ädle
Sture, er gemål, är förvist från hofvet. Konungens be-
fallning har anvisat honom Stegeborg till fängelse; han
vågar icke lemna detta slotts murar utan att begå hög-
förräderi. Vid hans sista besök i Stockhölm — fann ko-
nungen honom — ni vet ju, ädla fru, huru er gemål redan
som yngling älskade er kungliga syster — konungen fann
honom — men ni Kr ju dödsblek, ädla fru — låt det nu
vara nog; jag vågar icke uttala det förskräckligaste. Hör
en väns röst och bemanna ert bröst med köld — skilj
eder ifrån er gemål, ty han är er icke mera värdig! Ni
darrar, ädla fru — tillåt att jag adägsnar mig; jag vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
