Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liflig rörelse herskade ibland de upproriske, som
rustade sig att vid dagens gryning lemna Bergqvara. De
flesta voro intagna af den bästa anda, beredda att följa sin
anförare; endast några få gåfvo icke otydligt tillkänna, ätt
de önskade draga sig ur leken, då den begynte blifva all-
varsam och utgången syntes dem blifva tvifvelaktig ; men
äfven dessa förstod Dacke att fängsla vid sina fördelar.
Med slughet hade han retat dem till ett brott, som ofel-
bart skulle ådraga dem konungens strängaste tuktan, och
skådande in i framtiden, hade han låtit uppsätta en nog-
grann namnförteckning’ på alla dem, som deltagit i plun-
dringen af Bergqvara och striden med de kungliga ryttarne.
Med orubbligt lugn förestälde han derföre nu dessa miss-
nöjda, som yttrat sin önskan att återvända till sina hem,
det han icke skulle underlåta att, om de bröte den tro-
hetsed, de svurit honom, till konungen insända deras namn,
med förteckning på alla de tjenster de gjort Dacke. Detta
frambragte också hos alla den önskade verkan ; ty de trodde,
då de sågo hvarje återväg tillspärrad för sig, att det för-
sta steget tvingade dem att allt vidare fortskrida på den
blodiga banan.
Aftonen före uppbrottsdagen lågo bönderna i spridda
grupper på borggården för att afbida de första solstrålarne.
Men i en aiiägsen del af slottet träffade grefve Otto af
Hoya och pagen Assar helt oförmodadt hvarandra. Gref-
vens gång var stapplande efter blodförlusten, och i hans
uppsyn målade sig smärtan af de knappt läkta såren. Hans
ansigte var blekt och infallet, och elden i hans ögon slock-
nad. Vid pågens anblick sväfvade ett bittert leende på
hans läppar, och han bemödade sig att undertrycka ett obe-
hagligt minne, då han sade:
»Jag har trott dig död ; — välkommen ibland de lef-
vande!»
»Och hvarför död, min Otto!» svarade hon förlägen.
»Jag var för få dagar sedan hos dig för att underrätta mig,
huru det går med återställandet af din helsa.»
»För få dagar sedan», upprepade Otto med djup sorg-
senhet. »Aderton långa, långa dagar — jag har noga rät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
