- Project Runeberg -  Nils Dacke / Andra delen /
70

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70
game. Underbefälbafvaren Jon Andersson, hvilken länge
med sneda blickar betraktat Daekes högfärdiga väsen och
omättliga äregirighet, höll sig städse på ett visst aistånd,
lät honom till och med understundom känna en offentlig
förödmjukelse och hade derigenom’ ådragit sig hans full-
komliga onåd. Peder Skrifvare deremot smickrade den
höge herrn, hycklade den djupaste undergifvenhet och hade
derigenom i hög grad- förvärfvat sig hans välvilja. Brita,
ännu beständigt endast känd under namnet Assar, kom nästan
icke mera ifrån Daekes sida, hvars ovanligt milda och vän-
liga uppförande emot henne lät ana ett förtroligare förhål-
lande, hvarigenonr grefve Ottos af Hoya stilla förtviflan
med hvarje dag ökades. ’
Denne, knappt ännu i ynglingaåldern, hade hittills
endast egnat sitt lif åt två mägtiga lidelser : den mest
otyglade äregirighet, hvilken betäckt hans fader med van-
heder och jagat honom i döden, och den brinnande kärleken
till Brita, hvilken endast tycktes drifva ett grymt spel
med honom; ty ännu kunde han icke berömma sig af ett
enda bevis - på hennes hjertas böjelse för honom. Hans
hopp att genom upproret befordra sin framgång var nästan
slocknadt, ’ ty han kunde ieke komma öfverens. med sma
kamrater, som väl läto hans bevisade tapperhet vederfaras
rättvisa, men likväl, vid hvarje-tillfälle tillbakasatte, öfver-
sågo eller åtminstone betraktade honom med likgiltiga blickai.
Likväl trodde han sig icke se någon annan utväg för sig
än att fortgå på upprorets bana, vid hvilken han ansåg sig
fastkedjad med oupplösliga band, i det han nu för alltid
förverkat sin kunglige morbrors nåd, ocli förestälde sig
återvändandet till honom eller det danska hofvet förenadt
med allt för stor förödmjukelse och skymf. Lika så litet
tillät honom hans svaghet att fatta det manliga beslutet
att qväfva sin kärlek till Brita, att fly och för alltid af-
säga sig henne. Således hade han småningom vant sig vid
sina kedjor, hvilka han släpade med sig i dot förtviflan,
krökt under bördan deraf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/2/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free