Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
vore, alldeles innesluta den och genom en belägring tvinga
den kunglige ståthållaren till stadens uppgifvande.
Bönderna fingo likväl snart lära känna alla svårig-
heterna af en belägring. I den strängaste köld sågo de
sig tvungna att tillbringa natt och dag under bar himmel ;
ty de båda byarne, vid hvilka de uppslagit sina läger,
hade Germund Some låtit så forstöra, att icke ett enda tak
återstod. Tält hade man blott till ett ringa antal, de flesta
bönderna sågo sig derföre nödsakade att uppföra kojor af
granris eller uppsöka hålor i trakten deromkring för att,
isynnerhet om natten, skydda sig mot den genomträngande
kölden. Åfven för Dacke hade man upprättat en temligen
rymlig hydda, som betäcktes med hudar och hvilken han
delade med Assar. Men många måste söka sin tillflykt
vid de stora vakteldarne för att uppvärma de stelnade lem-
marne. Ifrån barndomen vana att trotsa kölden, kände de
härdade bönderna icke på långt när så mycket saknaden af
ett skyddande tak som lifsmedelsbristen, hvilken ståthål-
laren genom förstörandet af de närmast belägna byarne
förorsakat. Bedan första aftonen, då de inryckte i lägret,
kände nästan alla, att deras största fiende, hungern, väl
snart skulle fördrifva dem ur denna ödemark, om det icke
lyckades dem att redan de första dagarne intränga i staden.
Brödet, hvilket man i största hast bakat af bark och sön-
derkrossad hafre, räckte knappt till att för några timmar
mätta fjerdedelen af manskapet, och likaså otillräckliga för
den samlade krigshären voro några hästar och dragoxar,
hvilka man slagtade.
En kulen dag, då den af tjocka snömoln skymda him-
melen redan strax efter middagstiden förmörkades och den
bleka solen dolde sina matta strålar bakom en slöja af
töcken, så att en stjernlös, mörk natt snart nedsänkte sig
öfver de ödsliga fälten, hade bönderna anländt utanför
Kalmar. Missnöjda genom det felslagna hoppet att i staden
finna ett godt herberge, hade de, utan att vidare tänka
på befästandet af sitt läger eller på tillräcklig bevakning
deraf, begifvit sig till ro vid de flammande vakteldarne, i
det de helt och hållet öfverlemnade omsorgen för det vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
