- Project Runeberg -  Nils Dacke / Andra delen /
74

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74
Gustafs fiender omkring dig. Med en sådan magt skulle
äfven en svagare än du bjuda tyrannens slafvar spetsen.»
»Min krigshär är visserligen talrik», svarade han, »men
du känner ju det lättsinniga packet, som i dag svär mig
och i morgon konnng Gustaf trohet, allt efter som det faller
det in. Jag hoppades taga Kalmar utan motstånd och
genom byte och god kost bibehålla den obeslutsamma skaran
vid godt mod; men nu ligga vi här i en ödemark, gifna
till pris åt hunger och köld. Vi kunna icke hålla oss här ;
jag ser mig tvungen att . ändra min plan för åetta fält-
tåg, och du vet, huru ogerna jag låter tvinga mig till
något. Jag vill derföre icke dölja, att underliga tankar,
dystra och fiendtliga som vinternatten, hvilken derate breder
sina mörka vingar öfver mina krigare, uppkomma hos mig.
Ser jag mig icke redan hämnad vid första steget till mitt
aflägsna mål? Det anar mig, att denna misslyckade början
är ett elakt tecken till utgången af vår sak, och mer än
någonsin bör jag derföre fästa mitt förtroende till det för-
trollade hattspännet. Men erhöll jag det icke af en för-
rädares hand? Hvem ansvarar mig för, att dess gåtlike
gifvare icke förstår att fiendtligt vända emot mig den hem-
lighetsfulla kraft han meddelat det? Ja, om jag nu kände
en vägledare, som kunde säkert leda mig på min utstakade
bana, avore han ock en hjelpare från helvetet, ville jag för-
panta till honom min själ för den njutning, som endast
blomstrar för mig på Sveriges tron och under den gyllene
kronans glans.»
»Din’ är jag,; djerfve man, din i lif oeli död!» ropade
Brita, häftigt störtande till hans bröst. »Såsom du talar,
skall en man tala. Upphör aldrig med detta djerfva sträf-
vande efter ett sådant mål! Hvarför blickar du förtviflande
ned i den rysliga afgrunden efter en hjelpare? Se i mitt
öga, dess blick skall för dig visa den djerfva ledsagarinnan,
som är dig värdig och som med det fasta beslutet om-
famnar dig att, fäst vid dig, med dig uppstiga på lyckans
spets eller med dig falla okänd, utplånad från jorden, lik-
som hon aldrig lefvat! Jag har nu funnit, att ödet i oss
båda på en bana sammanfört två fullkomligt lika skapade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/2/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free