Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
»Ha ! Den som nu kunde upplyfta det täekelse, hvilket
döljer andra sidan grafven! Om någon nu kunde säga mig,
huruvida han funnit henne? Huruvida de äro med hvar-
andra förenade? Om så vore, ville jag önska mig mer an
mensklig magt, den magten — att i detta obekanta land
ännu störa deras lycka! Du hade icke bort döda honom,
Dacke! Icke sant, han gick med glädje i döden? Och
kvarför skulle han icke det? Han trodde ju på ett åter-
seende, ett annat lif der borta! Om hans tro nu besannar
sio-, — om det är mer än prestsagor, hvad man pratar
om ett annat lif efter detta? Det vore förskräckligt —».
»Upphör att tänka derpå, Brita !» svarade. Dacke all-
varsamt och dystert. »Vare dermed huru som helst —
för denna verlden har Axel lefvat ut!»
»Nå väl då», återtog hon sakta, »för mig var han
redan länge död — och», tilläde hon med darrande röst,
»jag tror icke på ett, tillkommande lif! Själen är så väl
kroppens herre som dess slaf; skilda kunna ingendera bestå
— döden tillintetgör båda! Det måste så vara! Det får
icke, kan icke vara annorlunda!»
Då inträdde underbefälhafvaren Peder Spennare och
sade förtretad:
»Bönderna knota öfver din försumlighet, Nils Dacke!
De fordra mat och dryck, annars vilja de i morgon, vid
dagens inbrott, draga hem och vända dig ryggen. Vårt
läger är icke befäst, det är öppet öfverallt ; vi äro hvarje
ögonblick under den mörka natten hotade. Obekymrade
sofva redan en del af våra; men de fleste äro ännu vakna
for att underhålla eldarne, på det icke den starka kölden
må döda dem under deras djupa sömn.»
»Så utställ vakter», svarade Dacke vresigt. »Jag till-
trodde mina underbefälhafvare så mycken klokhet, att de
äfven utan min uttryckliga befallning skulle vara betänkta
på det åt dem anförtrodda folkets säkerhet. Jag märker
nog att jag alltid måste visa mig rasande som en björn,
om jag skall få glädja mig öfver eder ifver för vår goda
sak. Eller menen I, att jag sjelf skall taga spjutet på
axeln och göra vakt för er, på det I måtten få sträcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
