Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
kommande bönderna en oafbruteri eld, och många föllo för
deras kulor. Men Dacke upphörde ieke att tränga in på
de tillbakatågande, och Sture måste göra halt tätt under
murarne af borgen, emedan han fruktade, att den fiendt-
liga hopen, med hvilken han var i handgemäng, skulle
tillika med honom intränga i slottet, Skyttarne kunde
nemligen endast rigta eldgevären mot de aflägsnare bo-
parne, hvilkas massor syntes på den snöbetäckta isen, ty
de skjutande kunde hvarken åtskilja vän eller fiende i de
fäktandes hvitnmel. Striden var hårdnackad, och fastän
konungens folk -kämpade med verkligt hjeltemod, skulle de
svårligen eller endast med stor förlust hafva vunnit seger,
om icke Hane passat på och rigtat ett våldsamt hugg
emot sin forne anförares jettegestalt, då den kom honom
nära. Hacke hade nemligen igenkänt Sture och uppbjöd
allt för att fånga honom. Men nu, sårad af Hane, drog
sig den vilde bondhöfdingen under eder och förbannel-
ser ur striden. Vid samma tillfälle upphäfde äfven Sture
ett högt skri, ty Dackes följeslagare, han med den hvita
kappan, sårade honom med ett lansstyng i venstra sidan.
Då ryttaren träffat Sture och vände sin häst för att draga
sig tillbaka, ropade han: »Farväl, Svante Sture! Frambär
till din svåger Axel min helsning, som lyder så: »hämn-
den segrar !»
Sedan den sårade Dacke aflägsnat sig, upphörde bön-
derna med striden; men soldaterna kunde ej rigtigt glädja
sig öfver segren, ty deras ädle herre förmådde icke gå,
och blodet strömmade ur hans sår. Bärande honom på
sina armar, tågade dock soldaterna obehindradt genom
borgporten, och Hane träffade på ögonblicket de nödiga an-
stalterna för lästets vidare säkerhet, under det man förde
den sårade till hans rum. »Låt vara, mina vänner», sade
han här med matt röst till betjeningen, som bemödade-
sig att, stilla blodet. »Låt det flyta; jag har ju likväl
köpt er bröd dermed.» Med vrede och misstroende visade
han huspresten ifrån sig, då denne med‘skenbart delta-
gande trängde sig intill honom för att erbjuda sin tjenst
såsom fältskär. »Gå er väg, pater!» ropade han befallande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
