Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telse för det misstroende, som förledt henne att låna sitt
öra åt förtalaren.
Följande morgon lät Sture föra den fångne Ragvald
inför sig. Han hade låtit belasta honom med tunga kedjor
och kasta honom i ett djupt fängelse; men huru mycket
förvånades han ieke, då han fann mannens ansigte alldeles
förändradt. Det långa skägget var försvunnet och i dess
ställe endast ett kört pipskägg, såsom de unga adelsmän-
nen brukade bära det; älven föllo nu långa, blonda lockar,
hvilka han hittills dolt under det falska, mörka hufvud-
håret, fritt ned öfver hans axlar, och endast blekare än
förut samt med tecken till häftiga lidelser, igenkände Sture
åter sin forne ungdomsvän Ragvald Pedersson, hvilkens
far var riksråd i Stockholm.
»Jag behöfver icke mera dölja mig under någon mask ;
ty jag har redan fått veta af dina tjenare, att du är för-
sonad med Martha, och att jag uppfört mig brottsligt emot
dig», begynte denne; »derföre framträder jag nu för dig
med öppet ansigte. Min kärlek till din maka var dig icke
obekant, och åå jag efter flere års fåfänga förhoppningar
återsåg henne vid din sida, fäst vid dig genom heliga band,
då blef det mörkt som natten för mina ögon ; oeh all min
ungdoms- och lifsglädje ■ hade flytt ifrån mig. Hufvudsta-
den, mina föräldrars fredliga hus tycktes mig öde utan
henne; jag kände djupt, att mitt lif endast kunde uppe-
hållas genom hennes blickars milda eld, och loregifvande
en utrikes resa, lemnade jag Stockholm. I soldatdrägt och
med det fasta beslutet att afsäga mig rikedom, äreställen
och värdigheter, begaf jag mig till Stegeborg för att un-
der denna förklädnad söka tjenst här på stället. Du vet,
huru händelsen gjorde mig till din makas och ditt barns
räddare, oeh tydligt såg jag mig gynnad af ödet, som på
detta sätt förde mig till henne. Så förflöt en lång tid;
jag fick dagligen se henne, fastän mitt bjerta allt mer och
mer vid denna anblick förblödde öfver den förlorade och,
som jag trodde, nu aldrig mer upphinneliga lyckan. Då
föreföll det mig, som mitt af qval sönderslitna hjerta be-
höfde tröst af en Guds tjenare oeh jag anförtrodde mig åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
