Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto, som, sjelf utmattad, likväl hittills suttit vaben vid
hennes sida, tröstande henne med milda ord och lofvande
henne hjelp och räddning, följde nu, då han ej erhöll det
ringaste ljud till svar, med sina ögon rigtningen af hennes
blickar. Derute på borggården hershade emellertid det
djupaste mörker, och endast understundom föreföll det ho-
nom, liksom om en dunkel skugga af obestcämd form smöge
sig förbi fönstret.
En djup suck frampressades ur Britas bröst, och hen-
nes ögon, fylda af heta tårar, hvilade länge med uttryck
af bitter sorg på Otto. Mödosamt tycktes hon hafva sam-
lat sina sinnen. Hon öppnade flere gånger de bleka läp-
parne, liksom hon ville tala, men en inre rörelse återhöll
hennes ord. Ändtligen sade hon sakta, i det hon mait
räckte grefven sin hand: »Hvar är jag? Är detta ett fän-
gelse? Skall man här döma öfver mig? Hvar äro mina
domare? För bödelsyxan skall jag icke darra,, blott man
icke misshandlar mig. Otto, skydda mig, om bofvarne
återkomma och vilja slå mig! Jag har förtjent döden och
vill dö, men sådant är förskräckligare än döden!»
Med båda sina händer fattade Otto hennes hand ocli
svarade, intagen af det innerligaste medlidande: »Var lugn!
Jag hoppas, att vi bär hafva funnit en fristad, der våra
förföljares raseri icke hinner oss. Känner du dig stark
nog vid dagens inbrytande, så rida vi vidare. I Blekinge,
hoppas jag, äro vi i fullkomlig säkerhet för våra fiender,
och derifrån fly vi till Köpenhamn, så snart du blifvit åter-
stäld. Ödet har nedböjt mig tillräckligt, och det skall icke
mera förefalla mig svårt att sänka mitt hufvud och kröka
min rygg för Danmarks konnng ocli af honom utbedja mig
en tjenstebefattning, som kan försäkra mig om mitt tarf-
liga uppehälle. Dig skall jag aldrig öfvergifva —»
»Icke öfvergifva mig?» föll Brita honom i talet, idet
hennes ansigte nppklarnade. »Aek! Om den förkastade,
hvilkens anblick måste uppfylla bvarje menniskohjerta med
rysning, bär du ännu omsorg? Är ditt bröst då så ge-
nomträngdt af ädelmod, att den rättvisa vreden, hatet och
hämnden deri ej finna något rum? Nej, Otto, lemna mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
