Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Den vansinniga Bolla, som för några minuter sedan
stört de fromma nunnorna i deras bön och med ursinniga
glädjerop samt tokigt prat förrådt de främmande, rusade i
detsamma under ett vildt skratt in i rummet emellan nun-
norna, som stodo orörliga vid dörren. Hennes liöga rop:
»Hejsa! Min brudgum är bär!» uppväckte Brita ur hen-
nes domning. Hon reste sig till hälften upp, utsträckte
sina armar efter den gamla och sade : »Kommer du, min
tokiga moder ! Känner du din dotter icke mer efter en så
lång tid? O, ditt barn är dig värdigt! Kom, kom, i lik-
kistan är ännu rum för dig med!» .
Vredgad vände abbedissan sina ögon ifrån detta be-
synnerliga uppträde, bannade några drängar, som äfven in-
kommo, för det de icke bragt den vansinniga i säkerhet,
hotade portvakten med ett allvarsamt straff och lemnade
rummet med den befallningen att i ögonblicket drifva
främlingarne ur huset.
Den gamla Bolla stirrade med tviflande blickar på
Brita; men då denna anropade den unge grefven att be-
styrka att hon var den vansinnigas dotter, och denne be-
kräftade det, då sprang Bolla högt upp i luften och i den
högsta glädje ryckte hon den olyckliga upp ifrån sängen
till sitt bröst, i det hon oupphörligt ropade: »Jag har
funnit min brudgum och tillika mitt barn! Välkommen,
min dotter! Du har höljt dig i manskläder, på det jag
icke strax skulle igenkänna dig! Det var ett listigt
skämt af dig! Blå är din sköna tröja, liksom min brud-
gums ögon! Han bar också ofta blå kläder; det är den
färgen, som jag mest älskar, och det visste du samt ville
glädja mig dermed, du skälmska unge! Nu skall du aldrig
mera lemna mig; vi få bröllop i morgon, och sedan draga
vi in i det stolta palatset!»
»Hvad pratar du, tokiga mamma! Jag måste blifva
qvar i min likkista!» svarade Brita.
»Du fryser, din toka!» fortfor den gamla, som icke
gaf akt på dottrens tal. »Tag på dig din kappa; sedan
lägger jag dig intill mitt bröst och uppvärmer dig! Du
Ifils Dacke. III. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
