Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G9
kejsarens adelsbref öppna för mig. Jag träder icke inför
dem sombonde; jag står lika högt som ädlingarne i deras
land, -och min dundrande röst skall uppväcka dem ur deras
sömn !»
En stråle af hopp lyste; utur pater Clements blickar,
och ur hans beklämda bröst uppsteg ett friare andedrag, i
det han svarade: »Herren beskydde dig, min ädle son, och
välsigne ditt förehafvande ! Men då du sålunda är betänkt
på din egen räddning, så glöm ieke heller dina vänner,
som troget bistått dig med råd och dåd!»
»Er lemnar jag icke qvar här, vördige fader!» återtog
Dacke, leende. »Ni följer mig; och äfven du, Peder Skrif-
vare, den ende af mina kamrater, som troget förblifvit vid
min sida,skall göra migsällskap. Jag ber dig, min red-
lige vän, att i morgon vid dagens anbrott, då du först
samlat nya krafter, begifva dig på vägen till staden Ron-
neby och der med försigtighet hyra ett litet fartyg, som
förer oss öfver till Tyskland.» .
»Med glädje åtager jag mig detta uppdrag», svarade
Peder Skrifvare hastigt. »Men bvarföre dröja tills i mor-
gon? Ännu är vägen ren från fiender och förföljare; men
hvem ansvarar oss för, att icke i morgon de kungliga knek-
tarne, ledda i våra spår af de förrädiska bönderna, öfver-
skrida danska gränsen för att uppsöka er. Det är derföre
mycket klokare, att jag genast bryter upp; jag känner
vägen genom skogen. Ni och pater Clement vänta mig
här, och i morgon återvänder jag redan med ett gladt
budskap.»
Högst förnöjd öfver Peder Skrifvares beredvillighet att
efterkomma hans önskan, gaf Dacke sitt samtycke till hans
begäran, och denne aflägsnade sig; men då han hade hålan
några tusen steg bakom sig, tog han icke vägen till Ron-
neby, utan sökte i stället uppnå - slätten utanför skogen.
Då pater Clement nu såg sig ensam med Dacke, öfver-
fölls han åter af den fruktansvärdaste ångest; ty han hade
hittills, i afbidaii på ett fiendtligt öfverraskande, vida mer
räknat på den ännu raske Peder Skrifvares hjelp än på
den. sårade Dackes bistånd, hvilken enligt hans mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
