Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
ifrån mig till eremiten.» Han framdrog nu under sitt
kyller ett försegladt bref, som lian lexnnade patern, och
sade till honom: »Öfverlemna detta åt Simon; det är ett
vigtigt bref. Jag har länge burit det på mitt hjerta och
hade säkert, om jag fallit i slagtningen, öfverlemnat det
åt dem, som ■ bistått mig i den sista dödskampen, och an-
befallt dem dess rigtiga framskaffande. Så länge lif ännu
finnes uti mig, lågar äfven hämnden i mitt bröst ; jag upp-
offrar för densamma sjelfva den nåd, som jag kanhända
ännu kunde tilltrotsa mig af konung Gustaf, och vill här
under min vanmagt ännu gifva den stolte segraren ett sår,
hvilket skall smärta honom ända intill hans sista lefnads-
dag. Forska icke efter innehållet af denna skrifvelse; vi
skola bafva tid nog att tala derom, då vi komma på öppna
sjön. Inskärp endast hos Simon, att han bokstafligen och
genast uppfyller min sista vilja, som jag gifvit honom till-
känna i detta bref.»
Utan att vidare grubbla öfver det hemlighetsfulla upp-
draget, lofvade patern att samvetsgrant uträtta det, gaf
Daeke sin välsignelse, lemnade hålan och begaf sig med
raska steg på vägen, som förde till Bråvallaheden. Men
hvarken han eller Daeke hade under deras temligen hög-
ljudda samtal märkt den, som satt ofvanför hålan i den
djupa snön, och hvilken lagt sitt öra tätt intill en nästan
osynlig öppning, till utseendet endast en springa, som icke
var märkbar i det inre bvalfvet, men likväl stor nog för.
att tydligt låta den lyssnande höra hvarje halfhögt, der
innanför uttaladt ord.
Dvergen Vippel, som aflägsnat sig ifrån Stegeborg,
drifven af en besynnerlig, honom sjelf oförklarlig aning,
som ingenstädes lemnade honom ro, hade redan länge ge-
nomströfvat Småland och det närgränsande Blekinge, öfver-
allt anställande efterforskningar, utan att likväl, hvilket
hans sorgsna uppsyn utvisade, dervid kunna fröjda sig af
en lycklig utgång. Han hade tillbragt natten i samma
bergshåla, hvilken till hans stora förundran Daeke vid
middagstiden med sina följeslagare valde till hviloplats.
Vid deras ankomst lyckades det honom, innan han blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
