Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
nom bönderna sjelfva, för att då utan stor uppoffring kunna
taga den lediga kronan i besittning. Äfven måste Dacke
uti dessa furstars ögon hafva förlorat mycket af det höga
värde, de tillagt honom, då han icke kom såsom segrare,
utan som en flykting, anropande deras hjelp.
Derföre trodde Peder Skrifvare sig böra följa sin före-
sats och af hans fall draga en önskad fördel. Han vände
sig således, i stället för att taga vägen in åt Blekinge,
rakt fram mot Småland ; och händelsen fogade det så, att
han der snart påträffade fältherren Johan Thuresson Eoos,
som befann sig nära gränsen. Med mörk uppsyn emottog
Johan Thuresson Peder Skrifvare, som utan vapen frivil-
ligt öfverlemnade sig i hans våld., i det han .yttrade, att
han hade vigtiga underrättelser att meddela honom. Men
då han hörde, att Peder Skrifvare erbjöd sig att lefvande
eller död öfverlemna den hittills förgäfves förföljde upp-
rorshöfdingen Dacke, lofvade Jolian Thuresson honom full-
komlig tillgift, sedan han lyckligen fullgjort sitt löfte; ja,
han erbjöd sig till och med, då Peder Skrifvare meddelade
honom skälet, som förmått honom att sluta sig till de upp-
roriske, att blifva hans förespråkare hos konung Gustaf sjelf,
äfvensom hos hans älskades fader och utverka, att han
utan någon fara för sin forna förbrytelse finge återvända
till Stockholm.
Högst förnöjd tog Peder Skrifvare vägen till Ködeby
skog, åtföljd af åtta soldater, , under kapten Bagvald Peder-
sons befäl, hvilken, sedan han lemnat Stegeborg, i Joban
Thuressons krigshär utmärkt sig genom sin tapperhet och
outtröttliga ifver. Eedan frambröt skymningen; endast den
bländande snön upplyste den trånga skogsvägen, på hvilken
krigarne nalkades Daekes håla. Men den lyssnande böfdin-
gen hade, innan de ännu kommit hålan på några hundra
steg nära, redan varseblifvit, att fiender voro i antåg.
Han låg på en bädd af granris, på hvilken han förgäfves
sökt någon ro för sina utmattade lemmar. Bilderna af
hans blodiga lefnad förjagade sömnen från hans ögon. Han
kände sig förlorad, men ännu andades hans stolta bröst
mod och trots. Långsamt och med möda lyfte sig den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
