Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stannade alltså för lasten, hvadan både Mathias
Nock och Ingrid gjorde honom sällskap upp till
boden.
Men knapt hade den gamle fiskaren satt
foten inom tröskeln, dä han ryggade tillbaka och
gaf sondottern ett barskt ögonkast. Det var åsynen
af den unge man, som hade sin plats innanför
disken, som åstadkom detta.
Hans och Ingrids blickar möttes dock redan
innan hon hann träda inom tröskeln.
»Ja, min präktige Mathias,» sade Jonas Sillgren,
stig nu fram, så få vi uppgöra affären. »Adolf,
»fortfor han till sitt biträde, »hemta hit
flaskan! Fader Mathias kan behöfva en styrkedryck
efter den långa färden!»
Biträdet, som inom parentes sagdt var den
Adolf Lund, åt hvilken Ingrid gifvit sitt hjerta,
aflägsnade sig skyndsamt, men gaf i förbifarten
den unga flickan en vältalig blick.
Men hur snabbt den utbyttes, hade likväl
Mathias Nock observerat den. En vredens rodnad
öfver att de unga tu vågade spela bakom
hans rygg intog honom, och han sade i kärf ton
till sondottern sedan Adolf väl försvunnit.
»Gå du ned och vänta vid båten och passa
pä, så att ingen stjäl bort något der!»
Ingrid lydde motsträfvigt. Då Adolf Lund
några minuter derefter inträdde med flaskan och
ej såg till den unga flickan, förekom hans uppsyn
mer än betydligt snopen.
»Ha ha, din tuppkyckling», tänkte Mathias
Nock för sig sjelf, «nú har jag spelat dig ett bra
spratt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
