Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag måste tala med honom i dag och — —.»
»Det går an det, min gunstig herres, afbröt
i det samma en grof stämma, och stödd pä en
väldig knölpåk stod Mathias Nock framför de
älskande. »Hvad är det du vill?»
Mathias hade från sitt fönster sett de tecken,
som Ingrid gaf båten, och anande att något var
på färde, gick han ut, samt lyckades att inom
kort påträffa dem.
Redan vid Mathias Nocks första uppträdande
hade Ingrid dragit sig några steg tillbaka.
Adolf deremot gick gubben rakt på lifvet, såg
honom stint i ögonen och sade:
»Ingrid och jag älska hvarandra och derför
vill jag att ni, fader Mathias, gifver mig henne
till hustru.»
»Jaså, du vill det?» eftersade den gamle fiskaren
hånfullt.
»Ja, det vill säga att jag ber eder derom^,
stammade Adolf med lägre stämma.
Mathias Nock funderade en stund. Derpå
sade han:
»Antag att jag skulle vara så tokig att gifva
mitt bifall till — —!»
»Så tokig», afbröt Adolf Lund med förebrående
stämma. »Jag kan ej finna något tokigt
deri.»
»Jo visst är det tokigt från början till slut-
Hvad ska’ ni lefva af om jag får fråga?»
»Åh, för den saken behöfver jag ej sörja,»
inföll Adolf leende.
»Inte! Nå, så tag då en af nippertipporna
i Stockholm, det råder jag dig till!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
